Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•552
kop i Härnösand. Kanslern, som icke delade konungens åsikt oni
lämpligheten af en reduktion i professorernas antal, hade den
påföljande 6 mars hemställt hos K. Maj:t om platsens fyllande; han
anförde, att konstitutionerna förutsatte fyra medlemmar i
teologiska fakulteten, och att det i flydda tider åberopade skälet för
indragning, att nämligen professorn i orientaliska språk gjorde en af
de teologiska professurerna obehöflig, saknade grund, i det den förre
ju hade att behandla sitt ämne filologiskt, den senare teologiskt;
den teologiska vetenskapen måste ock bli lidande genom en dylik
åtgärd. Dessa skäl kunde så mycket mindre verka på konungen
och hans rådgifvare, som de nog icke satte synnerligt värde på
teologin som vetenskap, och K. Maj:t beslöt den 6 april indragning af
platsen; den återställdes först 1794.
Ännu en annan lärostol, den i eloquentia, hade emellertid
blifvit ledig genom att Ekerman efter en 42-årig professorsverksamhet
fått afsked den 23 april 1779. Det låg då nära till hands att
antaga, att den sammanslagning af de två latinska professurerna, som
allt från frihetstidens början varit ifrågasatt ocb till ocb med en
gång (23 febr. 1750) varit af K. Maj:t besluten, skulle nu bli en
verklighet. Kanslern tyckes dock till en början hafva lyckats utverka
hos konungen att så ej skulle ske,1 men starka sidoinflytanden
verkade emot och fingo slutbgen öfvertaget. Den unge
uppåtsträfvande Jakob Axel Lindblom (den blifvande ärkebiskopen, nu e. o. vice
bibliotekarie), som hade löfte af skytteanska professurens patronus
att efter Ihres afgång erhålla dennes plats, såg sig om efter utvägar
att till dess kunna försörja sig. På den Ekermanska professuren
kunde ban ej göra anspråk framför den äldre och som filolog vida
mer meriterade adjunkten J. N. Hageman, men det läte tänka sig,
att om professuren indroges, ban kunde jämte Hageman få en del
af lönen. En sådan lösning borde icke vara omöjlig, då ban hade
goda förbindelser att stödja sig på; Schröderheim, som hade
konungens öra, universitetets rektor D. Melanderhjelm ocli riksrådet
C. F. Scheffer gynnade hans sak, Schröderheim tog härför efter sin
vara en så kallad erkänsla. Intrigen lyckades. Konungen aflät
själf den 28 april ett handbref till kanslern, hvari han lät honom
veta, att äfven eloquentieprofessuren måste indragas och tillika
antydde, hur ban önskade att de indragna lönerna skulle
användas.2 För kanslern återstod då ej annat än att foga sig i den kung-
1 Rudenschöld t. ärkebiskoj) Mennander 29 april 1779 (orig. i K.
Bibi.). R. har ock inbegärt af konsistoriet förslag till
eloquentieprofessuren.
■ För ofvanstående se E. M. Rodhe: J. A. Lindblom, Lund 190ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
