Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•558
år (27 dec.) medgaf kallelsen af två juris docenter, erinrade han
ånyo om vikten af att docentantalet ej multiplicerades. Också
uttryckte han vid besöket i juni 1774 sitt välbehag öfver, att
docenternas antal snarare minskats än ökats, sedan han sist besökte
universitetet, han fann dock då nödigt, att Mathias Norberg blef docent
i grekiska, efter professorn i ämnet ännu saknade docent.1 Helt
naturligt var då, att ban s. å., då filosofiska fakulteten föreslog tre
docenter på en gång, visserligen biföll, men erinrade om Gyllenborgs
kanslersbref af 18 febr. 1745,2 som ban förklarade sig ämna
hädanefter följa. Året därpå tyckes han vid Daniel Boethii
docentkallelse hafva för ett ögonblick känt en viss misstämning mot
fakulteten, som skulle den hafva föreställt sig, att ban endast hade att
godkänna den, som fakulteten föreslagit.3
En bestämd fixering af filos, fakultetens docentantal hade icke
varit på tal, förrän kanslern den 10 okt. 1777, med anledning af att
ban då godkände kallelsen af fyra på en gång, förklarade, att det
för framtiden kunde förblifva vid det antal af tolf, som sålunda
funnos, helst så litet utrymme gåfves till deras vidare befordran,
förutom att en multiphcerad distinktion förlorade sitt värde och
upphörde att vara en sådan. Fakulteten erinrade dock följande år,4
att dess professorer voro tretton och att det därföre vore i sin
ordning, att Ihre finge magister Israel Geringius till docent i politik,
men opponerade sig tydligen tillika mot kanslerns dekret, i det den,
under påpekande af att en docent stundom icke motsvarade de
förhoppningar, som ställts på honom, och att stundom en yngre
kunde finnas, som vida öfverträffade de äldre, anhöll, att när
något utmärkt snille framträdde, som genom löfte om docentur
kunde kvarhållas vid universitetet, hon då måtte få förorda honom
hos kanslern. Rudenschöld biföll 14 maj 1778 Geringii kallelse,
då skillnaden mellan tolf och tretton icke vore stor, men afsteg från
principen ville han icke medgifva, ty det man beviljade en,
kunde man ej vägra en annan; framträdde ett utmärkt geni, kunde man
gifva löfte om företrädesrätt vid nästa ledighet. Denna
uppfattning hos kanslern var väl trång och kunde gjort universitetet
verklig skada. Med den uppfatting emellertid, som ban nu en gång fått,
1 Bih. 4, s. 340. På 7 år hade ingen docent funnits i grekiska efter
J. G. Flodin.
3 Se ofvan s. 175.
3 Melander t. kanslern 14 april 1775, att fakulteten aldrig tänkt
sig, att uttrycket »anmäla» någon till docentur skulle betyda att göra
det »ad notitiam», utan naturligen »till approbation eller rejection».
4 Filos. fak. t. kanslern 8 april 1778 (fak. acta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
