Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•570
liade utvecklat en liflig författarverksamhet. Under åren 1777—78
hade han utgifvit tre nya häften af sin förtjänstfulla
gradualaf-handling »Historiola litteraturae graecae in Svecia» och 1780—81,
tydligen som specimen för professuren, sin »Conspectus rei
diplo-maticae historiae svecanae», under det Filenius efter sin
gradualdis-putation 1764 hvilat på sina lagrar, tills han under åren 1779—80
plötsligen öfverraskade världen med en disputation i tre delar
»Principia politicæ institutionis publicæ».1 Det var nog ock för
många en välkänd sak, att Fants sist omnämda historiska
afkand-ing var ett slags prof i smått på det Corpus diplomaticum. som
han och hans lärde vän, den sedan så ryktbare K. G. Nordin,
tillsammans planerat, liksom man trobgen äfven visste, hvilken hög
tanke Nordin hyste om Fant.2 Kanslern kände heller ingen
tvekan; när han den 22 maj anmälde ärendet för K. Maj:t, anbefallde
ban Fant såsom synnerhgen förtjänt af den kungliga nåden såväl
genom berömliga prof i den historiska vetenskapen som andra
sällsynta egenskaper, och utnämningen följde samma dag. De höga
tankar samtiden hyste om den unge lärde blefvo ej fullt infriade.
Något snille lär väl eftervärlden icke tillkänna honom, ehuru ingen
tvekan kan råda om hans lärdom och kolossala beläsenhet.
Säkerligen var han en lycklig föreläsare,3 som förstod att väcka och
intressera ungdomen för sin vetenskap. Ofantlig är som välbekant
den massa af disputation er, som genom hans försorg, ofta af
honom själf författade, sågo dagen; de vittna om hans forskarenit
och djupa intresse, men tyvärr har ban förspridt sig på väl många
områden och sällan uppställt för sig någon större uppgift. En
verklig häfdatecknare blef han heller aldrig; ban saknade kanske
förutsättningen därför, den djupare filosofiska blick öfver
händelsernas sammanhang, som kan knyta deras virrvarr samman till en
lagbunden utveckling, troligen har han ock saknat förmågan att
uthålligt hängifva sig under längre tid åt en enda kräfvande uppgift,
frukterna af hans historiska arbete blefvo därför mindre
värdefulla, än man haft rätt att vänta.
Det, som i denna befordringsfråga måste väcka förvåning hos
den, som känner de yngre krafterna vid universitetet denna tid,
1 Afhandlingen, en blandning af politik och pedagogik, var kanske
afsedd som specimen för den professur i pedagogik, som 1778 var på tal
inom prästeståndet.
2 Nordin skrifver 14 sept. 1779 t. Gjörwell (orig. K. Bibi.) om Fant:
»Detta stora genie och lärdaste yngling i riket är min närmaste vän».
3 Fant berättar i sin nyssnämda själfbiografi, att Gustaf III varit
hans åhörare på mer än 30 föreläsningar. Det vittnar tydligen om,
att Fant haft ett lyckligt föredrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
