Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•575
15 sept. 1783 blef ban ordinarie professor i praktisk filosofi redan
under Sleincours lifstid. Häfdatecknaren Jonas Hallenberg var, som
redan nämts, docent i bistoria från 1776. Naturforskaren Adam
Afzelius begynte sin lärarebana eget nog som docent i orientabska språk
1777. Orientalisten Mathias Norberg blef docent i grekiska 1774
och befordrades under sin femåriga utländska resa till professor i
Lund 1780. Astronomen Zacharias Nordmark, docent 1776 och
nämd e. o. adjunkt 1782, förflyttades året därpå till en
professorsstol i Greifswald, hvarifrån Upsala återbördade honom 1787.
Det sedan långa tider tillbaka öfverklagade missförhållandet,
att akademici fingo vänta så länge, innan de kunde komma i
åtnjutande af den till platsen hörande lönen, väckte ånyo hos
konsistoriet tanken på att utverka en förordning om, att äldste
tjänstgörande lönlöse professor alltid skulle tillträda första
ledigblifvan-de lön utan afseende på hvilken professur den tillhört. Som vi
minnas, hade ett dylikt förslag framkommit tidigare, men af
konsistoriet afvisats,1 hufvudsakligen emedan man hoppades, att saken
skulle utjämna sig själf med tiden. Det hade dock ej skett. Det
var nämligen icke nog med, att ursprungliga orsaken till
missförhållandet kvarstod, den att det blott fanns två emeritilöner,
under det långt flere fingo afsked med bibehållande af lönen,3 utan
de extra löner åt yngre, som konungen började strö ikring sig,
minskade möjligheten af att komma de ordinarie lönlösa
professorerna till hjälp. Det var Mallet, som under sitt rektorat upptog frågan
och energiskt dref den igenom både i konsistorium och hos
kanslern. Han pekade i konsistoriesessionen den 24 febr. 1781 utan
tvekan på det missbruk, som de kungliga nådebevisen åt yngre
inneburo, genom att framhålla, huru »de ofta gjorde lycklige försök
till aerarii graverande tyckas reta andra jämväl extraordinarier,
uppå hvilka vår stat nu äger stort förråd, till sådant för enskilde
endast nyttiga exempels flitiga efterföljd»; det vore så mycket
nödigare att göra något, som »ryktet redan förekommit oss om
försök till expectancers erhållande uppå de extra löner, som här
kunna blifva lediga». Hvad som förra gången (1772) afskräckt från
att antaga ett dylikt förslag var fruktan för ackorder,
negotia-tioner om afsked och tjänstebyten, men denna borde nu vara
undanröjd, sedan man fått en mild konung, som älskade
universitetet. Väl litet har Mallet känt förhållandena, om ban icke skulle
vetat, att tjänsteköpen grasserade nu som förr och voro en inkomst
1 Se ofvan s. 463—464.
1 3 781 funnos fem emeriti, J G. Wallerius, Meldercreutz, Asp, Risell
och Ekerman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
