Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•576
för åtskilliga konungens gunstlingar, kanske han visste det men
trodde, att konungen, upplyst om förkållandet, skulle högsint
bespara universitetet att utsättas för dylikt otyg. Konsistoriet
anslöt sig emellertid enhälligt till hans förslag om lönernas
cirkulation, och den 17 mars 1781 afgick dess skrifvelse i saken till
kanslern. Mallet, som redan förut öfvertygat kanslern om sakens
rättvisa, skref ytterligare till denne och påpekade, att ehuru
konsistoriet blott uttalat en blygsam förhoppning om, att åtgärden skulle
föra till att ansökningarna om extra löner skulle försvinna af sig
själfva, hade dock dess lifhga önskan varit, att kanslern måtte rent
af utverka förbud hos K. Maj :t för dybka ansökningar.1
Rudenschöld delade säkerligen konsistoriets åsikt om extra lönernas
skadlighet, men ban var för klok att söka utverka bos K. Maj:t ett
förbud, ty detta måste synas denne som ett intrång i det kungliga
prerogativet. I öfrigt upptog ban fullständigt hvad först Mallet
och så konsistorium föreslagit i sin skrifvelse till konungen den 17
april 1781.2 Han framhöll där orättvisan i, att mången
nyut-nämd fick länge gå och nöja sig med sin förra mindre lön, därest
ban icke i brist äfven på sådan rent af ginge lönlös, under det andra
med mera tur fått genast tillträda sin lön; den kinkiga
extralöns-frågan berörde ban varsamt genom att säga, att det nyssnämda
missförhållandet vore orsaken till, att konungen så ofta besvärats
med ansökningar om extra löner, hvari för universitetet låge en
fara, då nu den dyrbara biblioteksbyggnaden förestode, ocb för
öfrigt minsta sjunkande i spannmålsprisen kunde föra till
reduktion i ordinarie lönerna. På grund häraf föreslog lian, att lön, som
hädanefter blefve ledig, skulle tillfalla lönlös professor efter
fullmaktsdatum; äfven bibliotekarielönen skulle så behandlas,
hvaremot räntmästaren, hvars ämbete icke utan äfventyr kunde
göras lönlöst, alltid skulle få sin lön genast; prebendepastorat och
prebendehemman skulle ock undantagas från cirkulationen,
såsom bundna vid vissa professurer genom Karl XII:s stat, likaså
vore det själfklart, att donationsprofessurerna, den Skytteanska,
Kalsenianska och Borgströmianska, icke kunde ingå häri. Så
rättvis denna anhållan än kunde synas, blef den af K. Maj:t afslagen
vid föredragningen den 15 maj. Gustaf III hade säkerligen ingen
lust att binda sina händer genom att låta betaga sig rätten att
utmärka och belöna unga talanger, som förvärfvat hans gunst eller
1 Mallet t. kanslern 3 april 1781.
= Bih. 5, n. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
