Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•587
värfva honom både samtidens och eftervärldens tack. Än längre
gick konsistoriet, som i sin skrifvelse till Creutz den 21 augusti
trodde sig kunna uttala sin säkra förhoppning, att universitetet under
hans vård skulle vinna ett sådant anseende, »att Norden blifver
för det öfriga Europa hvad Grekland var för det fordna Rom». Creutz
svarade i en stil, som icke gaf de lärdes efter i retorisk svulst, på
samma gång, som den lät upplysningsfilosofens uppfattning af
universitetens mål oförtydbart skimra igenom. Efter några
smickrande ord om de fräjdade män, som genom sitt snille och sitt ljus hedrat
universitetet och ådragit detsamma hela världens aktning,
apote-oserade han sin konung, hvars upplysta blick upptäckt och belönat
snillen och förtjänster, hvar helst de funnits, och gifvit dem ett hf
och en verksamhet, sorn utvidgat mänskliga förnuftets gränser och
låtit fruktbärande upptäckter likasom strömma ut från Norden,
för att sedan med begärlighet antagas af de mest upplysta nationer.
Och därpå gaf han universitetet ett program för dess verksamhet
med de orden: »Vi böra skatta oss lyckelige att lefva i en tidepunct,
då alla uplyste nationer utplånat de sidsta spåren af den
sckolas-tiska philosophien, då man hunnit öfverändakasta de sistèmer och
villobyggnader, som hvarken äro naturens eller sanningens värk
utan endast inbillningens foster, då de dimmor blifvit förskingrade
och de band brutne, hvilka tillbakahållit snillets fart och bundit dess
lingar, då änteligen sanningen vågar visa sig med den klarhet och
den enkla drägt, som utgör dess yppersta prydnad, och med hvilken
hon lättast segrar uppå öfvertygelsen». Starkare lof kunde väl
icke ägnas de franska encyklopedisternas seger öfver det tjocka
medeltidsmörker, som dittills hållit mänskligheten fängslad.1
Säkerligen väntade konung och universitet, att en ny tid
skulle gå in, sedan en man af snille och omfattande bildning, en af våra
finaste skalder och tillika i besittning af en rik lifserfarenhet,
öfvertagit vården af Upsala universitet. Creutz omstrålades af ett
stort rykte. I Parisersalongerna hade han firats som en
vitterhetens, vetenskapens och konstens vän och räknats med i den lysande
krets, där Marmontel, D’Alembert, Necker och Turgot lyste som
stjärnor. Pl vad skulle ej en sådan man i besittning af en snillrik
konungs gunst kunna uträtta till båtnad för universitetet och
vetenskapen; efter hans snara bortgång hette det ock för en tid, att
han här uträttat stora ting.2 Universitetet har dock nog icke delat
1 Creutz’ tacksägelseskrifvelse 18 aug. 1783 i Bih. 5, n. 35.
2 Den redogörelse för hans kansleriat, som jag tryckt i Bih. 5, n. 44,
är tydligen uppsatt i afsikt att förhärliga hvad som åtgjorts i hans tid,
jag skulle vilja misstänka, att hans kanslerssekreterare E. J. Norén upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
