Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•599
till heder, att han, som i sin demonstratorsställning haft sä mycket
obehag af sin förman, uttalade sig mildare än flertalet.1 Vid hans
bortgång sörjde ingen mer än hans faders varma vänner, Klas
Alströmer och arkiater Abraham Bäck, säger nog riktigt en samtida.3
Till efterträdare kunde väl i mångens öga käns demonstrator, den
som resande och naturforskare ryktbare K. P. Thunberg, hafva
ansetts själfskrifven, men professuren omfattade såväl medicin som
naturhistoria, och på förra området hade Thunberg en farlig
medtäflare i med. adjunkten J. G. Acrel, en vetenskapsman af rang inom
medicinen och tillika en skicklig naturhistoriker. Linnés stora
namn och gärning hade emellertid medfört, att naturhistorien
ansågs som hufvudämne. Och så har äfven kanslern tydligen
uppfattat saken, ty när konsistorium den 8 nov. underrättade om
Linnés död och, under erinran om K. Majits beslut 13 mars 17/8,
att anmälan skulle göras kos honom, innan ledig professur tillsattes,
frågat om förslag skulle uppsättas, svarade han den 1 december,
att förslag till den »botaniska» professuren borde skyndsamt
upprättas, så fort erforderbgt antal sökande anmält sig. Någon tvekan
borde ej förefinnas om, att K. Maj :t skulle bibehålla en lärostol, som
beklädts af ett af de största snillen och hvars ämne naturhistorien
hade ett företräde framför de flesta vetenskaper, i det den
öfver-tygade oss om skaparens allmakt, ock godhet, vidgade kunskapen
om jordklotet och hade riktat mänskligheten med gagnande
upptäckter. Ifrig som han var för en rask behandling af ärendet,
förargade det honom, att konsistoriet i sitt svar den 23 dec. riktigt
erinrade om det kungabref af 18 nov. 1748, som stadgade
specimens-skyldighet för de sökande, och tillika betonade, att föreskriften
behöfde särskildt iakttagas nu, då endast tvenne af de sökande styrkt
sin kompetens; och han begagnade ett mindre lyckligt uttryck i
konsistoriets bref för att gifva det en snärt. Detta hade nämligen
förklarat, att det visserligen delade hans öfvertygelse, att K. Maj:t
icke skulle indraga professuren, men som K. Maj:t befallt
»konsistoriet» i brefvet af 1778 att anmäla ledigheter, innan det skrede till
förslag, vågade det ej företaga sådant, innan K. Maj:ts vilja
inhämtats. Detta gaf Creutz anledning att låtsa okunnighet i saken och
brodern prof. Falk i Petersburg 6 sept. 1770 (Bergianska saml. T. 16),
P. J. Blad t. Thunberg i juli 1777 (orig. Ups. Bibi., G. 300: d) och P.
Afzelius t. Thunberg 13 maj 1785 från Paris (anf. st. G. 300: a).
1 Thunberg t. Wargentin 16 juli 1779 och 6 nov. 1781 (orig. Vet.
Akad. Bibi.). — Om Linnés bråk, då han skulle inventera från sig
natu-raliekabinettet till Thunberg se Linnés bref t. kanslern 14 sept. och
rektor Svedelius t. kanslern 15 sept. 1780.
1 P. Montin t. Thunberg 17 nov. 1783 (orig. Ups. Bibi., G. 300: s).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
