Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•600
försåtligt begära få del af det kungabref, som ålade konsistoriet
en dylik skyldigket, efter han vore alldeles okunnig därom och
något dylikt bref icke funnes i kanslersarkivet, hvarpå, när
konsisto-toriet insände kungabrefvet af 13 mars 1778/ han försmädligt
genmälde den 4 mars, att om detta bref ägde han visserligen kännedom,
men att detsamma ålade kanslern icke konsistoriet, att kos K. Maj:t
inkomma med dylik anmälan, och att förordnandet »vore så tydligt
i sig själf, att ingen annan tillämpning än den ordalydelsen otvunget
medgifver, därvid kan äga rum». Ärendet kom emellertid att gå sin
gilla gång, och först den 1 maj 1784 sattes förslaget i närvaro af
själfva prokanslern ärkebiskop Mennander.
Medicinska fakultetens yttrande, hvilket ju var att betrakta
som ett sakkunnigutlåtande, afgafs af Murray med instämmande
af hans kollega Sidrén. Han satte Thunberg i första rummet för
hans öfverlägsenhet i naturhistorien, åt hvilken han från
barndomen ägnat sig, för den märkliga nioåriga forskningsfärd, som han
företagit i Orienten i och för vidgande af sina insikter i denna
vetenskap, hvaraf frukterna framträdt i hans Flora Japonica och
andra arbeten, samt därför att han i flera år vikarierat för professorn
och skött botaniska trädgården; äfven professurens medicinska
uppgift kade han visat sig vuxen genom sina studier vid utländska
medicinska institutioner, sin läkareverksamhet under resorna och
sina vikariatsföreläsningar i materia medica och dieten. Åt Acrels
medicinska insikter icke minst på den sökta professurens område
skänkte han dock tillika sitt fulla erkännande och omnämde med
beröm hans verksamket som praktisk läkare; i naturhistorien hade
denne visat sig vara en värdig lärjunge af Linné och särskildt
intresserat sig för mikroskopiska forskningar. Häri instämde nio af
de röstande, däribland Torbern Bergman och prokanslern. Acrel
åter sattes i första rummet af Boethius, som betonade, att
medicinen betydde lika mycket som läroämne inom den sökta
professuren som naturhistorien, och att Acrel på förra området hade lika
stora förtjänster som Thunberg på det senare. Då nu den förre
tjänat 11 år längre som lärare vid universitetet än den senare,2 då man
måste taga hänsyn till den heder, som Acrel i sin försynthet
förbigått i sin meritförteckning, att Vetenskapsakademien 1777 med
dubbel belöning erkänt lians svar å en utsatt prisfråga, då den katalog,
som han förfärdigat öfver Linnés naturaliesamlingar vore ett full-
1 Bih. 5, n. 11.
1 Acrel var född 1741, med. doktor 1765, med. adj. 1767. Thunberg
var född 1743, med. doktor 1772 (under sin frånvaro på asiatiska resan),
demonstrator 1778, e. o. prof. 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
