Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•603
En af Creutz’ bästa åtgärder och som förvisso i hög grad
intresserat honom, var att skapa en professur i litteraturhistoria. De
svaga försök, som i Gyllenborgs och Ehrenpreuss’ tid gjorts för att
åstadkomma föreläsningar i ämnet, äro förut berörda.1 En ny och
säkrare utsikt för deras förverkligande öppnade sig, då Neikter
tillträdde bibliotekarieplatsen, till hvilken man alltid tänkt sig en dylik
lärareverksamhet anknuten. Han hade förvärfvat sin docentur
1774 på en afhandling De poesi tragica, som visade både hans
kompetens för den nya uppgiften och att hans intresse låg just åt det
hållet, afhandlingen hvilade på studier af samtidens största
veten-skapsidkare ocli konstfilosofer samt var hållen i fullt modern anda.
Ingenting var naturligare, än att han, som icke hade synnerligt
intresse för det bibliotek-tekniska arbetet2 men som ägde alla
förutsättningar för att blifva en utomordentlig föreläsare, skulle, så fort
förhållandena det medgåfve, söka utverka åt sig möjligheten af att
få ägna sig åt och verka för sitt hufvuclstudium. Redan ett år efter
sin utnämning till bibliotekarie framkastade han muntligen planen
för Creutz vid ett besök i hufvudstaden, och den 26 okt. 1784 ingick
ban till denne med skrifvelse i saken.3
Han erinrade här först, att försök gjorts under Ehrenpreuss’
och Höpkens styrelse4 att låta litteraturhistorien representeras
genom föreläsningar af bibliotekarien, men att det strandat på den
senares olust att åtaga sig ett uppdrag, som enligt författningarna
ej ålåg honom och för hvilket ersättning ej skulle gifvas. På någon
lön, som skulle betunga universitetet, gjorde han för sin del icke
anspråk, men han begärde att erhålla säte och stämma i konsistorium
och fakultet samt därmed förenad rätt att bekläda munera
ambu-latoria, rektorat, dekanat, inspectura aerarii och
promotorsvärdig-heten, hvilket kunde inbringa årligen omkring 100 rdr. Särskildt
lade ban vikt på, att examensrätt skulle följa härmed, ty utan
denna skulle han utsättas för det straffet att läsa utan åhörare, ett
öde, som måste träffa äfven lärare med större talang än ban, ja äfven
den, »som kunde förena Newtons förstånd med Scaligrars digra
beläsenhet och Voltaires esprit», ty det vore beklagligt men sant, att
1 Se ofvan s. 122 och 328.
s Se P. F. Aurivillii bref t. N. von Rosenstein 12 juli 1814 (Ups.
Bibi., F. 830: b).
3 Tryckt i Bih. 5, n. 38. Neikter höll ej sin afsikt hemlig. Redan
dagen förr iin han skrifver till kanslern vet M. Floderus berätta i bref t.
J. Schröder af 25 okt. (orig. Ups. Bibi., G. 262), att Neikter vill bli
professor i litt.-historia och examinera i ämnet; F. fruktar, att ökningen i
ämnenas antal skall göra kandidaterna galna.
4 Jag har ej kunnat upptäcka, att saken varit före i Ilöpkens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
