Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•604
studenterna icke läste af tycke för vetenskapen eller begrepp om dess
nytta, utan endast för någon utsikt till en närstående belöning ock
af tvång.’ Det vore likväl icke käns önskan att fatta
litteraturhistorien enligt det gamla bruket som en lärdomens historia, ty förutom
det onödiga att däri skaffa ännu en föreläsare, sedan den nye
Li-dénske bibliotekarien liade detta sig ålagdt,2 måste han bekänna
sin oförmögenket att föredraga hvarje vetenskaps kistoria, kvilken
oförmögenket han torde dela med flera. Ej heller ville han fatta
ämnet så, att han skulle vara skyldig »att utreda de gamla
philosophiska secters systemer», af kvilka de flesta enligt hans tanke
bort begrafvas med deras uppfinnare, det vore blott att stjäla
ungdomens tid, och utredningen af en enda af »dessa förbistrade
lärobyggnader» skulle taga mer än ett år. Hvad kan åsyftade vore
undervisning i vitterketen och dess grundregler eller hvad man
kallade 1’kistoire et la tkeorie des belles lettres; det behöfdes väl, då
professorn i eloquentia och poesis hade fullt upp att göra med den
latinska litteraturen ock saknade tid för den nyare. Till ledning för
Creutz, därest denne framlade saken för K. Maj:t, utvecklade han
i en bilagd promemoria närmare, hvilken den nye professorns
uppgift skulle vara. Han borde teckna de öden vitterketen undergått,
den olika smaken kos de nationer som ägt en sådan, ock orsaken till
denna olikhet, vidare framställa »de reglor, som böra iakttagas
vid ett vitterhetsarbetes författande, nämligen sådana reglor, som
äro grundade i människans och ämnets natur, men icke i granskares
capricer» och slutligen göra ungdomen bekant med livarje språks
klassiska auktorer och därvid särskildt lägga vikt vid de
lefvande språken, i hvilkas litteratur ungdomen hittills saknat
undervisning. Och som vitterheten bättre lärdes genom exempel än
genom regler, borde han gifva ungdomen anvisning på de författare
och arbeten, som den skidle taga till föresyn. Men det vore icke
blott i vitterhet han borde undervisa, han borde äfven göra sina
åhörare bekanta med forntidens konststycken, monumenter ock
sedvänjor, åtminstone i den mån de belyste dess poesi, och så gifva
dem något begrepp om konsternas historia, »med ett ord lära dem
antiqviteterna, så vida deras kännedom kan influera på vitterketen».
1 Därest denna underliga tanke om studiernas art, som ju tyckes
återspegla Creutz’ uppfattning, verkligen hvilade på egen öfvertygelse,
gör den oj Neikter stor heder; möjligen uttalades den för att smickra den
höge förmannen genom den förmenta likheten i åsikter.
2 J. H. Lidén liade genom en af K. Maj:t d. 10 april 1780 bekräftad
donation skänkt sin boksamling till Upsala och inrättat en
bibliotekariebefattning för densamma, denne skulle föreläsa i lärdomshistoria.
Förste innehafvaren e. o. adj. Jak. Duværus gjordo det ock 1781—82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
