Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•609
derrättelsen om dödsfallet beslöt konsistoriet, att Neikter skulle
parentera öfver den aflidne ock att en medalj, som man redan den
12 mars 1784 beslutat, skulle med första förfärdigas. Det förra
kar väl verkställts, ehuru intet program antyder att så skett,
medaljen blef färdig nästa år.
Otvifvelaktigt var allmänna tanken i Upsala, att man skulle
förnya försöket af 1783 att få kronprinsen till kansler, man har dock
icke vid valet gått till väga med samma skyndsamhet, som hittills
varit vanligt, säkerligen därför att man först önskade försäkra sig
om konungens afsikter, det blef också prokanslern, ärkebiskop
Mennander, som tog upp saken. Den 12 nov. 1785 infann han sig
i konsistoriet ock kemställde, om icke valet skulle underställas K.
Maj:ts nådigste godtfinnande, ock om man ej på samma gång
skulle anhålla, att som konungen den 3 aug. 1783 lofvat, att kronprinsen
skulle vid 18 års ålder få öfvertaga kanslersvärdigketen, detta
kunde få ske genast »i anseende till de stora framsteg i vetenskaperna,
som H. K. H:t dagligen gör ock hvilka vida öfverträffa dess ålder».
Det ser ut, som hade prokanslern nästan gifvit sitt förslag formen
af en vink om hvad man ville å högsta or’, ty protokollet omtalar
icke något samtycke af konsistoriet, utan blott att sedan
prokanslern gjort sin framställning, uppmanade ban alla konsistoriales,
som icke hade laga förfall, att deltaga i uppvaktningen hos K. Maj:t.
Den stora deputation af rektor, tolf professorer, räntmästaren och
sekreteraren som afgick, medförde en i smickrande ordalag
affattad skrifvelse, i hvilken konsistoriet uttalade sin förvissning, att
universitetet skulle under prinsens styrelse »få räkna ett tidehvarf
endast att jämföra med det, då Eders Kongl. Majestät själf
täcktes styra detta lärosäte». Konmigen mottog den nådigt den 21 nov.
och behagade tillkännagifva, att för prinsens ungdom hade ban af
faderlig ömhet för denne och kärlek till universitetet beslutit att
själf biträda honom i ämbetets skötsel; ärendena skulle gå sin
vanliga gång och anmälas hos prinsen, liksom denne skulle
underteckna alla sina expeditioner, hvilka dock icke skulle vara gällande,
förrän de försetts med ett sigill, hvaraf aftryck meddelades
konsistoriet. Tillika föreskref kan med riktig känsla för svenska
språkets keder, att prinsen skulle tituleras »Högborne» icke »Durchlauch-
anför han som särskildt skäl, att »en Creutz ej mera är till, hos hvilken
förtjänsten ensam gällde». Och A. Sparrman beklagar i bref t. Thunberg
6 nov. 1785 (Ups. Bibi., G. 300: ad) förlusten af en kansler, »hvars make
i connoissancer och nit för Hist. nat. Upsala visserligen aldrig haft
till canceller. Alla af patres conscripti lära dock ej sörja djupt, efter
ban höll efter».
Ups. Univ. Hist. III, 1. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
