Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•619
rades med konungens närvaro,1 ett särskildt företräde gafs dock åt
Fant, som konungen nästan hvarje föreläsningsdag åhörde, därnäst
Lindblom. Dessas ämnen måste särskildt intressera honom, den
förre läste öfver Europas nyare historia efter Pragerfreden 1635,
den senare öfver europeisk statskunskap. Med stolthet berättar
Lindblom,2 att han 16 gånger haft kungen till åhörare, som därvid
tog plats nere på en bänk bland studenterna, men äfven andra
hedrades af hans besök, såsom Neikter, Svedehus, Floderus, Berch,
Thunberg, Melanderhjelm, Duræus, Murray, till och med franske
språkmästaren La Bourdonniere, ingen teolog fick dock röna
en dylik uppmärksamhet. Man får väl antaga, att alla föreläste
på svenska för konungens skull. En enda, nämligen Thunberg,
hedrades med ett personligt besök. Om föreläsningarna finnas några
anekdoter i behåll, som förtjäna anföras. Under en af Fants
föreläsningar roade sig konungen att anteckna alla osvenska ord och
talesätt, som denne använde, och lät följande dag tillställa honom
denna lista genom Schröderheim jämte en i vänliga ordalag
affattad anmaning att hädanefter vinnlägga sig om en större språkets
renhet. Neikter skall hafva tillåtit sig att på en föreläsning med
en viss affektation använda alla möjliga franska uttryck och att
därpå bedja sina åhörare ursäkta, att ban icke talade ren svenska,
de skulle säkerligen öfverse därmed lika väl som med den, hvilken
efter mistningen af ett ben gjorde bruk af ett träben. När berättaren
tillägger, att »efter detta konungens besök skall det ej hafva
blifvit förnyat», vågar jag ej afgöra, om han menar, att konungen,
förargad öfver tilltaget, icke vidare besökt Neikters föreläsningar,
eller att Neikter icke förnyade skämtet.3 Icke utan intresse är, att
samme berättare med ogillande omtalar, att professorerna icke
läste efter skrifvet papper utan extemporerade, hvilket han tyckes
anse hafva berott på en viss bekvämlighet. Ett något yngre
anekdotförfattare förtäljer ett bon-mot af konungen, då ban infann sig
för att höra Duræi lektion i fysik. Som ban nämligen kom i
dörren till föreläsningssalen, hörde ban gubben Duræus säga:
»po-nera Mine Herrar, att taket nu skulle ramla öfver oss», hvarpå
konungen vände om med de orden: »då är det bäst jag går».4
Största uppmärksamheten tilldrogo sig säkerligen de dis puta-
1 Det förefaller dock otroligt, hvad Silfverhjelm i bref till Gjörwell
24 okt. (K. Bibi.) förtäljer, att då konungen dagen förut åhörde Fant och
Svedelius, hade hvardera ej flere än 3 till 4 åhörare.
2 Lindblom t. Gjörwell 30 mars 1787 (K. Bibi.).
3 G. D’Albedyhl t. Gjörwell från Upsala 7 mars 1787 (K. Bibi.).
4 Se De la Gärd. arkivet 15, s. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
