Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•620
tioner, som anställdes för att roa konungen. Den 1 nov.
ventilerade Fant några svenska teser med en ung P. E. Sköldebrand som
respondent. Som vanbgt svärmade det af opponenter, somliga
säkerligen framkommenderade af konungen, andra ifriga att visa sig
ocb sin skicklighet inför käns ögon. Ordinarie opponenter voro
mag. Fredrik Ehrenmalm ocb den 19-årige Per Henrik Liljensparre;1
extra uppträdde Schröderheim och Rosenstein, professorerna
Lindblom och Boethius, akademisekreteraren G. Flygare m. fi., inalles
tio stycken; som akten endast varade två och en half timma,
blefvo ögonblicken icke många för hvarje opponent. En åhörare
förtäljer, att Schröderheim utmärkt sig för sin vanliga kvickhet,
Ehrenmalm för motsatsen, den senare hade sökt göra sig kvick
genom att bestrida Fants sats om Roms världsherravälde med ett
sådant argument som det, att månen och planeterna dock varit
därifrån befriade. Rosensteins opposition hado utmärkt sig för hans
vanliga grundlighet, Flygares för narraktighet och lika
smaklösa kvickheter som Ehrenmalms. En opponent bestred Fants sats,
att de klassiska häfdatecknare öfverträffat de moderna och att de
öfverträffat dem ej minst därför, att de tagit en märklig del i de
händelser de tecknat, och ban sökte tvärtom uppvisa, att de
moderna historieskrifvarne stodo högre än antikens, och det just därföre,
att de befunno sig på afstånd från den tid de skildrade; Hume
stode därför öfver både en Thucydides och en Tacitus, jag nästan
föreställer mig, att Lindblom kunnat, och det på allvar, drifva en
dylik argumentation.2
Denna litterära tornering ställdes dock i skuggan af den, som
gick af stapeln den 15 november, till hvilken dag Neikter, den mest
genialiske bland professorerna, uppsatt 17 teser, vid hvilkas
ventilation Per Henrik Liljensparre tjänstgjorde som respondent.
Äfven nu anmälde sig opponenter i massa, ej mindre än femton
stycken, bland dem två uppgående stjärnor på vetenskapens himmel,
Benjamin Höijer och Johan Holmbergson. Teserna voro af
intresse och vittna om Neikters goda historiska bbck och kända
spiritualitet; flere af dem voro dock tydligen anlagda på att väcka
uppseende och gifva anledning till ett ütterärt vapenskifte, som
kunde roa konungen. Några förtjäna att anföras. Tesen 10 ljöd: »En
konung, som styr ett upplyst folk, kan göra sig säkrare räkning på
1 Ehrenmalm blef kgl. hofpred. och kyrkoherde i Finland. P. H.
Liljensparre blef mag. 1788, juris docent 1789, polit. adj. i Åbo 1790,
juris adj. i Upsala 1791.
J Den anonyme opponentens argumentation finns i Ups. Bibi.,
F. 466.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
