Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•30
liga merit var, att han tjänat i 14 år som sådan, vice bibliotekarien
E. Filenius, biblioteksamanuensen och e. o. vice bibliotekarien E.
Götlin (af de tvenne senare hade ingendera utmärkt sig genom
sin biblioteksverksamhet och den förre genom sin notoriska lättja
gjort sig omöjlig) och slutligen e. o. biblioteksamanuensen, docenten
i grekiska P. F. Aurivillius. För en upplyst kansler kunde någon
tvekan icke råda, att den sistnämde var de andra ofantligt
öfverlägsen, trots den låga ställning han intog på rangskalan. Född 1756
och son af den store orientalisten Karl Aurivillius, hade han
åtnjutit den omsorgfullaste uppfostran och drifvit sina studier så
grundligt och väl, att han vid 26 års ålder blef magister primus vid 1782
års promotion.1 Samma år gick han in vid biblioteket och blef
följande år docent i grekiska. Hans lärdom var omfattande, och han
skulle kunnat med heder bekläda en professur i mer än ett ämne;
med ett skarpt hufvud förenade han en rent fenomenal arbetskraft,
till karaktären var han en af sin tids ädlaste män. Vid universitetet
hade man så ögat fäst på honom, att, då förslaget sattes 1786 till den
efter Tingstadius lediga adjunkturen i grekiska och hebreiska,
fakulteten satte honom i första rummet, ehuru kanslern utnämde den tre
år yngre Abraham Tliorberg, som stod på det andra och som 1783
blifvit docent i orientaliska språk; Thorbergs fattigdom hade
säkerligen vägt tungt i vågskålen. Neikter hade vid detta tillfälle
icke tvekat att säga om sin amanuens, att denne var ett af de
bästa ämnen han kände till chefsplatsen vid ett bibliotek. Under
sådant förhållande var det ju icke svårt för Rosenstein att träffa sitt
val, så mycket mera som han säkerligen personligen kände den unge
Aurivillius väl för släktskapens skull.2 Men där reste sig ock ett
hinder, som låter fast otroligt. Konungen hade tydligen gifvit halft
löfte om platsen åt biskop Lindbloms förut omtalade broder, men
sedan säkerligen låtit sig öfvertygas af Rosensteins föreställningar,
att en dylik utnämning vore lika olämplig som ovärdig; man fann
dock en utväg ur detta dilemma på så sätt, att Aurivillius fick
afgifva förbindelse att afstå halfva lönen åt magister Gabriel.3 När
1 I sin kandidatexamen 28 febr. 1782 hade han 5 laudatur (för Fant
i historia, Svedelius i latin, Floderus i grekiska, Lostbom i privatekonomi
och Lindblom Skytteanus, approbatur i matematik, fysik, kemi och för
bägge filosoferna). Något betyg i LL.OO. omtalas ej, fadern var väl
jäfvig att gifva betyg; sonen var dock, som man väl kunde vänta, en
utmärkt orientalist, hvarå bevis ej saknas.
2 Aurivillius var brorson till Rosensteins svåger Sam. Aurivillius,
och en intim förbindelse rådde mellan bägge familjerna.
s Aurivillius 6 juli 1790 t. Lidén (Ups. Bibi., G. 151: m), att han
vid sin utnämning måst förbinda sig att årligen lemna hälften af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
