Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•354
trädesrätt till platsen, han visste väl ock, att Kinmark ej var någon
märkvärdig karl eller stor teolog,1 alldeles oafsedt att dennes höga
ålder af 73 år icke gjorde honom lämphg. Domey, som väl trott sig
säker åtminstone om Tierps pastorat,2 gick miste äfven om detta,
ty konungen gaf det åt E. J. Almquist, som han strax efter gjorde
till professor som vi nu få se, Domey fick nöja sig med att erhålla
Kumla pastorat år 1794.
Den andra professuren, som stod ledig efter Amnell, fylldes af
konungen den 29 jan. 1790 med en person, som icke stått å förslaget,
nämligen prosten i Tierp Erik Jonas Almquist, som hos K. Maj:t
direkt sökt platsen; utnämningen kan hafva varit en öfverraskning
för själfve Rosenstein,3 för Upsala var den det visserligen. Men
valet var utmärkt, ty Almquist var en rikt begåfvad man, en god
teolog och vida varmare vän af vår lutherska bekännelse, än som var
vanhgt i dessa tider, då neologien regerade på biskopsstolarna och
vid universiteten. Hvad som bestämde konungen var väl de
politiska tjänster, som Almquist gjort honom,4 och Wallqvist har
kanske hedern af utnämningen. Att konungen förbigick Palmberg,
hvars uppträdande 1777 för visso icke fallit ur hans minne, är ju icke
underligt, ehuru det kunde kännas hårdt för denne att jämt se sig
skjuten åt sidan; tre år efter Gustafs död fick han omsider plats i
fakulteten som domprost. De två andra å förslaget, Winbom och
Wijkman, kunde icke klaga öfver, att en man, som blifvit teologie
docent för trettiotre år tillbaka, då de ännu voro barn, nu blef dem
föredragen, och konungen gaf den förre något därefter en viss
ersättning.
De förändringar inom fakulteten, som konungen med dessa
utnämningar åsyftat, ordnades genom kungl, brefvet till kanslern af
15 mars 1790.5 I detta bref meddelade konungen, att han nämt
1 Wallqvist, som nu hade stort inflytande hos konungen, kände
Kinmarks tarflighet väl ifrån sin studenttid (se Schück: Ur gamla papper,
4, 1889, s. 46).
J Rosenstein hade 8 nov. 1788 i bref t. Gustaf III (Ups. Bibi.,
F. 513) anbefallt Domey till Tierp, åberopande hans tröga befordran
och att han var »uppammad i rojalistiska principer, som han vid alla
tillfällen ådagalagt».
3 Då kanslern 20 jan. 1790 insänder förslaget till K. Maj:t, har ban
ingen anmärkning att göra vid det; hade Rosenstein afvetat konungens
vilja, hade lian väl i skrifvelse antydt, att äfven Almquist vore förtjänt
att komma i fråga.
4 Konungen åberopar ju ock »den trohet emot oss ocli det nit för
allmänt bästa han vid alla tillfällen ådagalagt». (Bih. 5, s. 201).
5 Bih. 5, n. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
