Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•663
lärdom hos en Karl Aurivillius, en Per Svedelius eller en Johan
Floderus betydde nog i hans ögon litet mot elegansen och urbaniteten
i väsen, skick och uppträdande hos en Lindblom, Fant, Neikter m. fi.
Dock — sanningen fordrar detta erkännande — när europeisk
celebritet befanns omsträla ett svenskt namn, tvekade han aldrig,
känslig som han var för den svenska äran, att gifva uttryck åt sin
kungliga förpliktelse att hedra namnets bärare på ett särskildt sätt,
så ihågkom ban Linné och Melanderhjelm och erbjöd sig belöna
Bergman, ehuru denne för sin personliga del afböjde gimstbeviset.
Under hans regeringstid försiggick i universitetets lärarestam
en sådan omsättning, att vid hans död endast trenne, Lostbom,
Kinmark och Melanderhjelm, tillhörde den uppsättning af
professorer, som sutto i konsistoriet vid hans tronbestigning. För denna
omsättnings art bär ban ju alltid till stor del ansvaret, eftersom
utnämningsrätten låg i hans hand, och i det bela har hans val utfallit
väl, om han ock stundom vid förfarandet väl mycket ringaktat de
lagliga formerna och någon gång, under påtryckning af sin
omgifning och olika gunstsökare, tillåtit sig åtgärder, som hvarken varit
rättvisa eller lyckbga. Hembergs utskjutande från förslaget 1773
för att få fram Krister Berch till professor kan knappast försvaras,
än mindre att 1787 P. F. Aurivillius tvangs att påtaga sig en pension
till biskop Lindbloms broder, därest ban skulle erhålla
bibliotekarieplatsen. Och dock är sträng rättvisa i befordringar en viktig sak
ej minst vid ett universitet, själfständighet^ hos personer och i
deras åskådning blifver lätt lidande genom ett motsatt förfarande.
Konsistoriets rätt att uppsätta förslag till professur, liksom
fakulteternas till adjunkturer, har allt för ofta skjutits åt sidan. Vi
erinra oss, huru A. Murray utan vidare nämdes 1774 till den
nyskapade anatomiska professuren, huru Boethius och Hemberg gjordes
till ordinarie professorer öfver stat, för att så utan förslag vid
inträffande ledighet befordras, huru Tingstadius på samma sätt fick som
e. o. professor utan vidare 1787 intaga lärostolen i orientaliska språk,
huru Acrel äfvenså blef följande år ordinarie i medicinska
fakulteten och hur 1790 prosten Almquist utom förslaget nämdes till
teologie professor. Det är nu visserligen sant, att dessa alla voro
förtjänte män och att i de flesta fall jämbördiga medtäflare kanske icke
funnits, men det var i alla fall en kränkning af lagen och däri låg en
missaktning mot universitetet. Ett rent godtycke ocli utan allt
berättigande var det, att 1774 påtruga universitetet
regementsfält-skären Söderberg och att 1788 tvinga det att pensionera
stallmästaren, som stod på kronans stat. Som verkbg kansler i sin ungdoms
dagar och under sin senare tid som faktisk sådan, har konungen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
