Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•065
liuru de därför tillgodosågos än på det ena, än på det andra
provisoriska sättet. Det är nästan underbart, att dessa anvisningar, som
K. Maj:t gjorde utan att taga säker kännedom om universitetets
ekonomi, icke förde till verklig brist, utan blott till oreda ock
svårigheter, och det har varit mera lycka än konst, att affärerna i alla
fall gingo ikop. Rudenschöld, som var förtrogen med
affärsställningen, som älskade sparsamhet och som endast såg på
universitetets bästa, tvekade icke att oupphörligt opponera sig mot konungens
slöseri, men ådrog sig ock därför hans antipati och befanns väl
obekväm. Sedan konungen de facto blifvit sin egen kansler, kade han
friare händer, och ehuru Rosenstein icke underlät att göra
erinringar, där det behöfdes, vägde hans ord naturligen ej mecl samma
tyngd, som när de förut kommo från en gammal förtjänt för detta
rådskerre. Till all lycka gingo affärerna ändå icke blott ihop utan
lämnade äfven vanligen ett öfverskott, hvaraf dock det mesta
bestod i fordringar innestående hos allmogen.’ Men ekonomin var
spänd, ock skulle lönerna rätt utgå, måste man i stället bortse från
institutionernas kraf ock öfriga utgifter af vikt för vetenskapens
främjande. Här hade visserligen statens mellankomst varit af
nöden, men det fordrades ännu nära två mansåldrar, innan det blef
klart för statsmakterna, att universitetet icke kunde längre lefva
och utveckla sig blott med räntorna af Gustaf Adolfs donation, så
storartad den än var för sin tid.
Det var förvisso en stor lycka för universitetet, att det efter
Creutz’ död befriades från den egeimyttige, bvråkratiske
kanslers-sekreteraren Noreen, ock att dess talan i stället kom att föras af en
sådan man som Nils von Rosenstein. Uppväxt vid universitetet,
genom familje- och vänskapsband knuten vid många af dess
medlemmar, själf kögt bildad och varm vän af vetenskapen, välvillig,
flärdfri och ädel, var han rätte mannen att häfda universitetets
intressen inför konungen. Det förras medlemmar visste väl, att de
i honom hade en trofast vän, för hvilken de utan tvång kunde
utgjuta sina bekymmer. Och Gustaf III, som lärt känna Rosensteins
rättrådighet, sanningskärlek och frimodighet först såsom lärare för
den unge prinsen, sedan som universitetets taleman, har högsint
skänkt konom sitt förtroende, om lian också icke alltid lyssnat till
hans kloka råd. Rosenstein har själf i ett bref till en ungdomsvän
anspråkslöst tecknat sin verksamket med de orden: »Huru jag för-
1 Se kons. t. kanslern 15 aug. 1793, som upplyser, att hvarje år visat
behållning, men att af den sammanlagda behållningen iör de 7 sista åren
(12,355 rdr.) blott 3,157, som representerat reella fordringar, flutit in,
medan resten inuestod hos allmogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
