Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•666
valtat Upsala-sakema må andra döma om. Sysslor hafva blifvit
bortgifna, således många missnöjda. Men det vet jag, att jag
in-plantat hos konungen ömhet för Upsala kassa, att jag bidragit till
lärames uppmuntran och att de förnäma börja finna ridikulen af
att sända sina barn utomlands i spädaste åren ».* Hvad han varit för
universitetet, kände och erkände detta än bättre, när efter
konungens död Rosensteins inflytande icke längre blef detsamma som förr,
och småningom den bistra tid bröt in, som först under
hertigen-re-genten och sedan i Gustaf IV Adolfs dagar gjorde lifvet vid
universitetet tungt och glädjelöst. Bästa beviset härpå är, att då Gustaf
IV Adolf 1796 öfvertog styrelsen, var Rosenstein den, som
universitetets ledande och utmärktaste män helst skulle önskat att få till
kansler efter hertig Karl. I fråga om Rosensteins ordentlighet i
skötseln af kanslersärendena kan man ett ögonblick stå tveksam i
sitt omdöme, när man vid granskningen af tidens handlingar
upptäcker, att åtskilliga ärenden från Gustaf III:s senare tid fått genom
många år ligga oafgjorda och först funnit sin lösning, sedan hertig
Karl öfvertagit kansleriatet.2 Men man torde icke göra orätt, om
man antager, att ansvaret härför ej faller på Rosenstein utan på
konungen, som icke funnit tid eller haft lust för deras afgörande,
utan låtit saken anstå tills vidare.
Gustaf III:s död bildar en verklig slutpunkt i ett visst skifte af
universitetets lif. Om jag ändå icke afbryter min framställning på
denna punkt, är det därför, att en teckning af universitetets historia
närmast efter tronskiftet gifver åt den föregående tiden en bättre
bakgrund och lättar uppfattningen af densamma. Kontrasten mellan
det nya regementet med dess fientlighet mot alla reformer och med dess
bistra byråkratiska anda å ena sidan och det soliga i Gustaf III:s
snillrika glada tidehvarf å den andra låter det senare med alla sina
svagheter komma till bättre rätt. Härtill kommer, att åtskilliga
viktiga frågor, som sysselsatte universitetet mot slutet af Gustafs
tid, på ett mer eller mindre lyckligt sätt löstes under
hertigen-regen-tens första år, och att särskildt behandlingen af en af dessa, den om
1 Rosenstein t. L. v. Engeström 1788 (citeradt i Bottigers
minnesteckning af R—n, Svenska Akad. Handl. 52, s. 101).
2 1792 afgör hertigen som kansler ej mindre än 12 ärenden, som legat
oafgjorda, däraf I från 1783, 1 från 1785, 3 från 1786, 2 från 1787, 2 från
1788, 1 från hvardera af 1790, 1791 och 1792. Flertalet, var ej så
synnerligen viktigt, men ett och annat måste genom uppskofvet beredt
universitetet olägenhet, så kons:s bref af 1783 om afskrifning af balanser,
1785 om arvode åt räntmästarens skrifvare, 1787 om
bokhållarinstruk-tion, 1790 om lön för director musices. Äfven 1793 och 1795 afgör
hertigen kanslersärenden, som legat från 1787.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
