Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
lertid stadens anspråk och fastslog universitetets friheter i dessa
afseenden.1 Stoltz’ efterträdare, Peter Herkepaeus, en intrigant
man och stor partigängare, var ännu ifrigare i sina upprepade
försök att komma åt den aristokratiska universitetskorporationens
förhatliga s. k. företrädesrättigheter. Vid 1747 års riksdag gjorde
han sitt första anfall, som dock måste resultera i ett nederlag,
då han valde sina angreppspunkter tämligen illa. Hans trenne
klagomål voro 1) att konsistoriet den 3 okt. 1741 beviljat och
kanslern den 28 jan. 1742 bekräftat rättigheten för universitetets
bokauktionator Anders Heldman (tillika tysk språkmästare) att
försälja icke blott böcker utan all lös och fast egendom, som tillhörde
personer imdcr universitetets jurisdiktion, 2) att konsistoriet
tillägnade sig rätten att jämte magistraten deltaga i fastställandet
af författningar rörande politi och ekonomi, 3) att clet tolkade
nyssnämda bref af 1736 så, att det icke var dess skyldighet att
reparera åmuren nedanför kvarnen. Det var icke svårt för
konsistoriet att gendrifva ett dyükt anfall. Auktionatorns rätt följde af
universitetets exekutionsrätt, ty endast den som ägde utmäta ägde
ock försälja; privilegierna föreskrefvo uttryckligen, hurusom
gemensamma förordningar i politi- och ekonomimål skulle under
landshöfdingens presidium utarbetas af deputerade från bägge
societeterna samt därpå stadfästas af K. Maj:t; universitetets
andel i åmurens reparation vore genom kungabrefvets klara ord
begränsad till »midt emot kvarn, dock icke vidare».2 Någon
kunglig resolution öfver besvären synes icke blifvit gifven,
universitetets rätt var väl ändå solklar.
Med samme Herkepaeus kom det 1751 till en häftig konflikt
i anledning af det egenmäktiga sätt, hvarpå han då tillåtit sig att
i stadens och universitetets namn, dock utan det senares hörande,
utfärda en bister straffproklamation till studenterna. Jag kar
förut redogjort för denna strid, i hvilken universitetet passade på
att utgjuta sin galla öfver den intrigerande borgmästaren, och i
hvilken han på K. Maj:ts befallning fick en uppsträckning af
landshöfdingen.3 Borgmästarens hufvudsakliga förseelse då var, att
han icke iakttagit privilegiernas föreskrift om sättet för
utfärdandet af gemensamma politiförfattningar. En dylik åtta år senare
upprepad förseelse af magistraten förde då till, att K. Maj:t anbe-
1 Se Afd. 1, s. C3.
5 För ofvanstående se kansler till konsistorium 25 maj 1747 (med
Ilerkepæus besvär som bilaga) och konsist:s förklaring till K. Maj:t 22
juni 1747.
3 Se Afd. 1, s. 280 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
