Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
falide justitiekanslern att vidtaga vederbörlig åtgärd mot den
felande stadsmyndigheten.1 Detta var ju i sin ordning. Men mera
egendomlig förefaller den förmaning till borgerskapet, som
konsistoriet tre år senare utverkade hos K. Maj:t. Det hade 1762
inträffat, att två ryska studenter, som voro här för att stadera
under Linné, blifvit på ett värdshus utanför Upsala öfverfallna af
åtskilliga personer, bland hvilka äfven fyra borgare befunno sig.
Häradsrätten dömde våldsverkarne till några dagars vatten och
bröd, men detta var icke nog för konsistoriet, som ansåg att
universitetets ställning gent emot borgerskapet skulle lida, om
studenterna icke skyddades bättre för öfvergrepp af borgare. Det
hemställde därför hos kanslern, om icke straffet kunde skärpas och
tillika K. befallningshafvande erhålla i uppdrag, att, helst i de
förolämpade främlingarnas närvaro, gifva borgerskapet en varning
om den höflighet, som de voro skyldiga de främlingar, som besökte
universitetet. K. Maj:t resolverade ock,2 att det senare skulle
ske, men förklarade tillika, att frågan om straffets skärpning skulle
hänvisas till lagkommissionen, öfver bristande höflighet har man
säkerligen haft skäl att klaga å ömse sidor, kanske dock mer å
stadens sida. 1768 beklagade sig borgmästar G. Rinman i
konsistoriet öfver, att akademisekreteraren Boudrie liade vid en begrafning
»förmodligen af en jäsande rangsjuka» skuffat honom tillbaka
och intagit hans plats; han fann det så mycket obilligare, som K.
Maj:ts bref af 12 nov. 1766 om lagarnes verkställighet upphäft alla
rangordningar, hvadan konstitutionernas föreskrift i kap. 10 § 3,
att stadens borgmästare ginge före akademisekreteraren i
gemensamma samkväm, bort iakttagas. Boudrie å sin sida gjorde sig ej
utan skäl lustig öfver, att den som först uttalat, att all rang vore
upphäfd och därpå åberopat ett äldre lagbud om rangen, ordade
om en jäsande rangsjuka, men i sitt innersta var han säkerligen
bekajad af samma sjuka som den värde borgmästaren, ty han
hänvisade till sist därpå, att han dock hade ett gifvet företräde framför
denne, i det att kungl, brefvet af 21 jan. 1748 tillagt
akademi-sekreteraren samma värdighet som sekreterarne i riksens kollegier.
Och jag vågar tro, att den föga sympatiske Boudrie visat sin
antagonist en mindre lämplig dryghet vid sagda tillfälle.
Konsistoriet sköt saken ifrån sig genom att förståndigt resolvera, att som
1 K. Maj:t till kanslern 9 jan. 1759 (kopia i kons. arkiv).
Magistratens kungörelse gällde erläggande vid stadens tullportar af accis för
införd spannmål.
2 K. Maj:t till kanslern 30 juni 17C2 (orig. i kons. arkiv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
