- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
14

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

arbeta åt akademistatens medlemmar. Sin rättighet hade
universitetet icke missbrukat; en gång hade man, då den
privilegierade universitetsskräddarens plats stod ledig, antagit en
perukmakare, men man hade genast afstått, då staden gjorde
invändning häremot, och klagomålen öfver akademiens skräddare och
skomakare voro så mycket mera obefogade, som Kristinas
privilegier af 8 jan. 1635 förlänat universitetet denna rättighet, liksom
hennes senare bref af 22 dec. 1646 därtill lagt en murmästare, en
snickare och en glasmästare. För öfrigt hade universitetet sedan
fått bref på ännu flere, såsom boktryckare, humlegårdsmästare,
apotekare, organist, formsnidare, trädgårdsmästare, auktionist,
instrumentmakare, bokförare, sadelmakare m. fi. samt tvenne
bokbindare. Det vore att beklaga, att ehuru staden till största delen
lefde på att universitetet var där beläget, så ginge det som i Lund,
att man blott hade vedervilja till lön. Någon regeringens
resolution i saken är mig ej bekant, den var knappast behöflig, då
konsistoriet kunde stödja sin goda rätt på kungliga försäkringar.

Det var väl icke heller borgerskapets mening att påstå, att
universitetet i vissa fall missbrukat sin rätt till handtverkare, så
mycket mera som detta bevisligen varit angeläget att icke göra
det,1 utan hela institutionen som sådan ansågs af borgerskapet
för ett missbruk, och man förstorade betydelsen af den förlust för
staden, som låg däri att universitetets handtverkare och drängar
voro fritagna från borgerlig tunga. Antalet af universitetets
handtverkare och drängar, akademistatens egna hjon häri inberäknade,
var nämligen icke så litet. En uppgift från denna tid angifver
sammanlagda antalet af dylika till 126, och siffran är säkerligen något
för låg.2 När Gustaf III vid förenings- och säkerhetsaktens
genomdrifvande 1789 köpt borgarståndets bifall därtill med
åtskilliga nådebevis, däribland att universiteten och andra i städerna
belägna publika inrättningar icke skulle äga antaga egna
handtverkare, kände universitetet stor oro för, att dess privilegium
skulle härigenom blifva skjutet åt sidan, men som jag förut

1 Så har konsistoriet 1758 vägrat antaga kakelugnsmakare (prot.
d. 15 april) och 1774 en svarfvare (prot. d. 10 sept). 1775 klagar dock
stadens perukmakarämbete öfver att sju1 personer (däribland en
akademivaktmästare och tre nationsbetjänte) fuska i dess yrke (bref af
landshöfdingen till kons:t 23 jan. 1775).

1 En odaterad lista å försvarskarlar, säkerligen från denna tid, finns

i Ups. Bibi., U. 45. I den samma saknas dock åtskilliga kategorier af
drängar, såsom synes vid en jämförelse med en lista från 1743 (bland

kons. acta, som dock måste suppleras ur protokollet för 28 febr. 1743)
och med den lista från 1774, som omtalats i Afd. 1, s. 659, not 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free