Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
vudorsaken låg väl däri, att universitetet alltmer afklädde sig sin
ursprungliga öfvervägande teologiska prägel ock i öfrigt utvecklade
sig till en fullt själfständig institution, som icke kade behof af något
sådant förmynderskap som prokanslererna i början utöfvat; vidare
gåfvo domkapitelsgöromålen och kyrkans angelägenheter i
allmänhet, för att icke tala om frihetstidens riksdagar, våra ärkebiskopar
allt mer att göra. Egentligen voro deras funktioner som
universitetsorgan så pass obestämda, att deras ingripande var tämligen
obe-höfligt under en vaksam kansler samt ett plikttroget och icke allt
för mycket i fraktioner deladt konsistorium; därför se vi också
prokanslererna i föreliggande tidehvarf taga allt mindre officiell
befattning med universitetsärendena,1 tills den unge Uno von Troil
kände sig kallad att starkare häfda sin position som prokansler.
Att Mathias Steuchius, som vid frihetstidens ingång redan
var sjuttiofem år, intog en tämligen passiv ställning till sin död
1730, var ju helt naturligt. — Sonen Jöns Steuchius var ej mer än
femtiofyra år, då lian trädde efter fadern; i riksdagsarbetet deltog
han verksamt, och när de politiska partierna utformade sig, blef
han medelpunkten för Mössorna i Upsala, och vi ha sett, huru
han kraftigt stödde motståndet mot Gyllenborg, när denne i sin
otålighet ville utan hänsyn till formerna drifva fram tillsättningen
af några professurer. Sin rätt att deltaga i professorsförslagens
uppsättande tyckas prokanslererna i senare tid mera sällan hafva
begagnat; Cronhjelm i sin tid återsände dock till konsistoriet den
28 april 1737 förslagen till eloquentie- och poeseosprofessurerna,
emedan prokanslern hvarken underskrifvit dem eller yttrat sig i
saken. Det var väl detta, som föranledde Steuchius att samma
höst anmäla hos den nye kanslern Gustaf Bonde, att man begärt
hvarken hans underskrift eller hans votum vid förslaget till
aka-demisekreterarplatsen, men konsistoriet hade här lätt att
rättfärdiga sitt åtgörande genom att påpeka, att konstitutionerna
talade ingenting om prokanslerns närvaro vid räntmästar- och
se-kreterarvalen." — Steuchius’ efterträdare, den lysande Erik
Benzelius (1742—1743), hann aldrig tillträda prokansleriatet före sin
död. — Han följdes i värdigheten af tvenne sina bröder Jakob
Benzelius (1744—1747) och Henrik Benzelius (1747—1757). Jakob
Benzelius tyckes i allmänhet hållit sig tämligen utanför
universi-tetsfrågorna. Mot slutet af hans tid inträffade det ryktbara kans-
1 Genom enskild korrespondens med kanslern hafva de ju kunnat
inverka åtskilligt, en sådan var ej ovanlig ännu i J. Steuchs tid men
tyckes sedan hafva blifvit rätt sällsynt.
2 Kansler till kons. 12 dec. 1737, dess svar 16 december.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
