Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
lersvalet 1747, då konsistoriet fick en allvarsam uppsträckning
därför att det gått prokanslern förbi vid detta tillfälle.
Konstitutionerna förmäla emellertid intet om prokanslerns rätt att
deltaga i valet, och det var endast genom en ytterligt hårdragen
tolkning, som anklagelsen kunde motiveras; det kan ju dock ej förvåna,
att Mösskonsistoriet då icke i onödan tillkallade sin
prokans-ler, som var stark Iiatt. Emellertid förde detta till det kungliga
bref af 15 juni 1747, som med anledning af att konsistorium vid
detta val »på ett oanständigt sätt» gått förbi prokanslern,
stadgade, att i alla viktiga mål skulle prokanslerns »råd och biträde»
sökas och nyttjas. Också deltog efterträdaren Henrik Benzelius, den
store orientalisten, i kanslersvalet 1751 och tyckes där spelat en
framstående roll; inalles har han tagit del i nio sessioner. Vid en
af dessa (den 5 mars 1755) grep han särskildt in med eftertryck,
då det gällde att censurera Ihres disputation »De cura principis
circa adiaphora». År 1751, då rektor uppsökte honom i hans
pre-bendepastorat Bälinge, för att få underskrift å förslaget till den
matematiska professuren, uttryckte han sin missbelåtenhet med,
att under det han som biskop i Lund aldrig blifvit förbigången,
hade han här vid tillsättning af professurerna i fysik och kemi
hvarken förut eller efteråt fått notis om förslagen; vid följande
förslags-uppsättning till poeseosprofessuren 1753 infann han sig och tog
del i voteringen. Med Ehrenpreuss stod han på bästa fot, de hade
gjort bekantskap redan i Bender hos Karl XII, och deras politiska
tro förde dem ytterligare tillsammans under frihetstiden. —
Samuel Troilius (1757—1764), som i sina yngre år kallats till docent,
ehuru han var ograduerad,1 var en begåfvad man med intresse för
vetenskapen. Som han var en man i sina bästa år, blott 51 år
gammal, då han uppsteg på ärkebiskopsstolen, och tillika en energisk
personlighet, kunde man väntat att få se honom gripa kraftigt in
för häfdandet af sin myndighet. Det har dock icke varit fallet,
troligen hafva hans starka politiska intressen, han var en fanatisk
Hatt, och de kyrkliga angelägenheterna öfvervägande tagit hans
uppmärksamhet i anspråk. Blott tvenne gånger fiimer man
honom taga del i konsistoriesessionerna. Däremot bör man erinra
sig, att han 1761 skötte kanslersämbetet, så länge Höpken var
skild från detta; det är äfven antagligt, att det märkliga förslaget
till kanslersinstruktion tillkommit till en del på hans initiativ, det
1 Troilius säger i sin själfbiografi (Ups. Bibi. X. 301), att lian i
augusti 1734 utan sin vetskap och ansökan kallats till docent af
Hermansson med fakultetens enhälliga samtycke. lian lämnade Upsala 1736
för att ingå på den prästerliga banan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
