Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ling, för att icke tala om de talrika tillfällen, då genom
lönetrasslet i Gustaf III:s tid gratifikationer och personliga lönetillägg allt
för ofta stodo på dagordningen och togo en dyrbar tid. Och om det
förhöll sig så, som redan Hermansson påpekat, att genom det
stora antalet medlemmar i konsistoriet debatterna onödigtvis
förlängdes, borde visserligen sessionerna kräft mera tid, allteftersom
tiden fortskred, ty antalet konsistoriales växte ju ej obetydligt
under tidehvarfvet. En qvintus teologie professor fanns i långa
tider, 1747 tillkom Ficks professur i praktisk juridik, som
visserligen för några år bortföll viel hans död 1760, men
återupprättades 1766—1772 för Rabenius, 1751 tillkommo professorerna i
fysik och kemi, 1754 Kalsenianus och 1759 Borgströmianus.
Under åren 1761—1772 fanns ju äfven en professor i svensk statsrätt,
och år, 1774 inrättades en fast professur i anatomi, hvarjämte från
1785 bibliotekarien såsom professor i litteraturhistoria deltog i alla
konsistoriesessioner. För en kortare tid funnos äfven två
öfvertaliga ordinarie professorer med säte i konsistoriet, Anders
Hemberg i juridik från 1782 och D. Boethius i praktisk filosofi från 1783;
när de bägge män, hvilka de voro kallade att eventuellt
efterträda, Solander och Sleincour, afgingo med döden 1785, sjönk
konsistoriets medlemsantal ned igen. Det hade då redan förut
minskats genom att Gustaf III indrog tvenne professurer 1779,
den ena i eloquentia och den andra i teologi, hvartill kom att 1786
ytterligare en indrogs i teologiska fakulteten, så att 1792 antalet
konsistoriales var blott 20 eller endast två flere än 1719. Någon
extra ordinarie professor har aldrig under tidehvarfvet fått säte
i konsistoriet, det stridde helt och hållet mot tideng uppfattning
om rättigheten och värdigheten af att vara konsistorialis, och vi
minnas, huru upprördt konsistoriet blef, då Halenius 1737 gjorde
anspråk på att med stöd af sin nyss förvärfvade extra ordinarie
professorsfullmakt få plats i konsistoriet, och huru försöket ej
heller lyckades.1 Men knappt var tidehvarfvet gånget till ända,
förrän hertig Karl den 30 juli 1795 beviljade e. o. filosofie
professorn och teologie adjunkten L. Palmbergs anhållan om säte och
stämma i bägge konsistorierna och teologiska fakulteten,
hvarvid som skäl anfördes hans mångåriga och nitiska tjänst.
Mannen var också ej mindre än 82 år gammal, hade blifvit filosofie
adjunkt redan 1762 (hvartill 1773 lades en e. o. professorstitel) och
teologie adjunkt 1777, han hade ock haft att kämpa med
åtskilliga motgångar i befordringsväg.
1 Se Afd. 1, s. 205—206, och not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
