Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
kan lända till ursäkt, att professorerna själfva stundom affattade
sina yttranden på ett sätt som lämnade mycket öfrigt att önska i
afseende på klarhet och formens fordringar.1 Slarfvet med
protokollen väckte emellertid uppmärksamhet till och med i riksdagen,
och jag har omtalat, huru protokollsdeputationen af denna
anledning aflat en rätt skarp skrifvelse till konsistoriet, som måste erkänna
det befogade i anmärkningarna och sökte på ett något skrufvadt.
sätt förklara orsaken.3 Som sekreteraren väl också ofta varit den
som uppsatt de utgående skrifvelserna, är det ej att undra öfver,
att äfven dessa stundom kunna vara tämligen underhaltiga till
formen; det gäller särskildt när tidens juridiska stil blifvit
sekreteraren öfvermäktig, man kan då få skåda riktiga praktstycken, i hvilka
ej blott formens klarhet utan äfven tankeriktigheten fått sitta hårdt
emellan.
Rörande mindre konsistoriet är icke något särskildt att
förtälja utöfver hvad som förut meddelats. Vi hafva sett, att K. Maj:t
1742 medgaf, att adjunkter fingo i händelse af behof inkallas, att
konsistoriet längre fram, år 1749, begärde, att dessa skulle där blifva
ständiga bisittare, och att det samma år själft beslöt att så skulle
ske.3 Införandet af konsistoriedivisioner 1771 förändrade alldeles
utseendet af Minus. I stället för att bestå af prorektor och fyra
professorer sammansättes det då af senior facultatis juridicæ och
fyra adjunkter,4 men vid divisionernas upphäfvande 1776 återgick
man till den gamla i konstitutionerna stadgade sammansättningen,
ehuru adjunkter fortfarande vid behof inkallades, tydligen på grund
af kungliga brefvet af 1742. Det låg dock en uppenbar olägenhet i
den omväxling som allt för mycket gjorde sig gällande i
sammansättningen af Minus; behandlingen af målen led genom brist på
kontinuitet i konsistoriets sammansättning, och principiellt var det ett
oting, att det skulle nästan bero af en slump huru en domstol var
sammansatt; slutligen kunde, som ock Rabenius anmärkte, det
stundom inträffa, att lagfarenheten var alldeles orepresenterad inom
Minus. Göromålen därstädes tyckas icke hafva varit öfverdrifvet
betungande hvad antalet sessioner angår,5 om man undantager
rannsakningarna, som stundom kommo att taga en betydlig tid;
man får dock därvid erinra sig, att Minus dömde icke blott öfver
1 Jfr Hesselgrens tunglästa yttrande 20 maj 1770 (Bib. 4, s. 277),
hans stilistiska produkter äro i allmänhet mindre lyckliga.
= Se Afd. 1, s. 340.
3 Se Afd. 1, s. 137 och 262.
4 Se Afd. 1, s. 471 ff och 523 ff.
5 En lista bland kons. acta 1770 visar, att Minus haft 14 sessioner
1774, 13 1775 och 14 första halfåret 1776.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
