Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ej skötte sig så illa; han var ock i fråga till omval för nästa termin,
men konsistoriet afstod, sedan prokanslern erinrat att då
Gyllenborg nu blifvit hofjunkare och således mottagit ett ämbete, kunde
han icke längre betraktas som en persona academica. Nio år
senare valde konsistoriet den 18-årige grefve Erik Brahe till
rektor den 23 maj 1740, hvaröfver kanslern grefve Karl Gyllenborg
uttryckte sin synnerliga belåtenhet, men Brahe, som då vistades
i Falun, afböjde i upprepade bref den tilltänkta hedern; han var
af en blygsam natur och insåg nog det olämpliga i förslaget, 16 år
senare måste han som bekant bestiga schavotten för sin
inblandning i hofvets revolutionära planer. I Lund hade man däremot
trenne rectores illustres, af hvilka den förste, friherre Edmund
Gripenhjelm, rent af sökte platsen och trots konsistoriets protest
påtvingades universitetet af Tessin år 1726; sedan valdes 1736 G.
Falkenberg och 1750 skalden G. F. Gyllenborg, son till
universitetets dåvarande kansler; han blef den siste, ty försöket 1763 att
välja dåvarande kanslern grefve C. G. Löwenkjelms son, som
studerade i Upsala, afböjdes af den förståndige fadern.1
Akademisekreterartjänsten hade i förra tidehvarfvet
betraktats som en tjänlig öfvergångsplats till blifvande professur för
lofvande yngre vetenskapliga förmågor. Detta berodde dels på att
uppgiften ansågs så svår och ansvarsfull, dels därpå att ju
konstitutionerna själfva iagt särskild vikt vid hans vetenskapliga
begåfning genom att föreskrifva, att han skulle vara »eloquentiæ, juris
et civilis philosophiae peritus». Också hade ju alla sekreterare
intill 1719 förr eller senare uppstigit på en professorsstol utom den
lärde Hadorph, som kallats till antikvitetskollegiet. Denna
uppfattning af lärdomen som främsta kompetensvillkoret för
sekre-terarplatsen fortlefde in i detta tidehvarf, ehuru man alltmera
började lägga vikt på, att han äfven skulle vara väl förtrogen med
lagkunskapen. Hade icke juris adjunkten P. Castovius, som
konsistoriet 1719 satte på förslag efter den till professor i praktisk
filosofi befordrades Anders Grönvall, varit så sjuklig, hade han väl
fått platsen; nu förordade både prokansler och kansler vice
bibliotekarien Erik Alstrin, som ock nämdes af K. Maj:t den 22 juli 1719.
När han den -17 maj 1723 blifvit professor i logik, nämdes den 12
1 Lunds Univ. historia 1, s. 106 och 243. Konsistoriet därstädes
hade, då Gripenhjelm sökte, helt förståndigt föreslagit, att den, som
ambiorade hedern, skulle antingen aflägga examen rigorosum eller
disputera sine præside.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
