Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
juli till hans efterträdare filosofie adjunkten Anders Norrelius, som
trots sin lärdom i orientaliska språk ej lyckades bana sig väg till
en professur. Förbigången vid tvenne professorsutnänmingar,1
öfvergick han den 2 aug. 1729 till vice bibliotekarieplatsen och
lyckades äfven blifva bibliotekets chef den 26 aug. 1735, hvarest
han fick rikt tillfälle att visa, huru olämplig han säkerligen skulle
varit som professor. Att sekreterarbefattningen ansågs vara
besvärlig synes däraf, att Hermansson i sitt betänkande 1726 om
konsistoriedivisioner kallade den för en odräglig syssla, hvilket han
ansåg bevisas bäst däraf, att sekreterarens amanuens sällan härdade
ut öfver ett eller två år; han föreslog ock därföre att sätta en
notarie vid sekreterarens sida, för att han icke skulle tvingas att allt
för mycket lägga boken åt sidan, hvilket icke kunde vara lämpligt
för en person som brukade blifva professor.2 Vid uppsättande
af förslaget efter Norrelius uttalade astronomen E. Burman en rakt
motsatt åsikt, han sjöng rent ut, att han ansåg högst olyckligt, om
platsen skulle betraktas som öfvergångsplats till en professur, ty
sekreteraren hade så mycket att göra, att han måste alldeles lägga
studierna åsido. Konsistoriet delade dock icke Burmans
uppfattning utan uppsatte på första rummet filosofie adjunkten P.
Ekerman, som då ansågs för en gifven professorskandidat, och K. Maj:t
nämde honom den 9 okt. 1729. Då efter Ekermans befordran
16 maj 1737 till eloquentie professor förslag skulle sättas till
efterträdare, vid hvilket tillfälle ett ovanligt stort antal sökande anmält
sig, lutade majoritetens åsikt tydligen åt det hållet, att en jurist
borde föredragas, ty på förslaget uppfördes idel jurister, och K. Maj :t
nämde 7 mars 1738 den som hade första rummet v. juris adjunkten
doktor J. E. Fick.3 Denne var en skicklig jurist och en energisk
person, som därför snart togs i anspråk för att sköta universitetets
1 Han hade 1727 första rummet till orientaliska professuren efter
O. Celsius och 1729 det andra till poeseosprofessuren efter Schyllberg.
2 Norrelius begärde ock på denna grund två år senare att få återgå
till den sämre aflönta filosofie adjunkt,uren, hvilket doclc kanslern (23
maj 1728) afvärjde genom nytt anslag till ett biträde.
3 Kons. prot. 5 dec. 1737. De sökande voro nio. Att juristerna
fingo öfverhand, kan hafva berott på, att den farligaste
motkandidaten, adjunkten Arvid Arrhenius, eliminerades af konsistoriet, som fann
honom för gammal för det tunga arbetet (han var 53 år) och ville hos
kanslern utverka annat soulagement för hans räkning. Den
ograduera-de, förra året till docent kallade Arvid Gradin, som fick fyra röster till
första rummet (däribland Ekermans, som höll på eloquentise peritia)
var sannolikt rätt ung. Cclsierna hade hoppats få fram Olof Celsii
d. ä:s son Magnus (den sedan välbekante M. von Celse), men det
lyckades ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
