Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
talat, att mannen tyckes skött sig väl, eliuru han aldrig tillvann
sig konsistoriets sympatier.1
Bokföringen sköttes af akademikamreraren, hvilken intill
omorganisationen 31 juli 1759 bar sin gamla titel af bokhållare.
Platsens innehafvare voro l:o från 1695 Nils Rovimel befordrad 30 mars
1733 till räntmästare, 2:o Peter Wetterblad 18 april 1733, död 1759,
3:o Gabriel Ruda 31 maj 1759, afskedad 20 mars 1787, 4:o Johan
Schedvin 20 mars 1787, afskedad 1799. — Som biträde å kontoret
framträder redan 1739 en amanuens.2 Genom kungliga brefvet af
1759, som förlänade förre bokhållaren kamrerartitel, skapades en
ny bokhållarplats med 400 dlr. smt. i lön, hvarjämte ytterligare 100
daler anslogos till en kontorsskrifvare.3 Förste bokhållaren blef
docenten i grekiska Anders Neander den 7 nov. 1759. Efter hans
död den 24 sept. 1765 nämdes den 30 nov. samma år kontorsskrifvaren
Jakob Schedvin, och sedan denne 1787 blifvit kamrer, efterträddes
han den 20 mars 1788 af Karl Ålander, och när denne blifvit
Upsala stads sekreterare, utnämdes den 24 aug. 1792 kontorsskrifvaren
Johan Lithzell.
Hufvudböckemas uppgörande och aflämnande i rätt tid var en
af kontorets förnämsta uppgifter. Härutinnan felades oupphörligen
i detta tidehvarf likasom i det föregående; det bör dock erinras, att
felet icke alltid var ensamt kontorets, ty räntmästaren kunde ock
fördröja arbetet genom söl med sina räkenskaper. Emellertid se
vi både Cronhjelm och Gyllenborg, som utsattes för
kammarkollegiets påstötningar, upprepade gånger påminna om sölet med
huf-vudböckerna, hvilket dock icke hindrade konsistoriet att för
Wetterblad begära kamrerartitel, ehuru utan framgång.4 Slutligen
insåg det dock själft, att Wetterblad icke orkade med bokföringen;
kammarkollegiet hade 1753 anmärkt, att böckerna för 1747—1750
ännu icke inkommit, och konsistoriet måste vidgå den 3 mars samma
år, att allt berodde på bokhållarns försumlighet. Wetterblad
erhöll då tjänstledighet den 2 okt. 1754 och hans amanuens Gabriel
Ruda förordnades till vikarie. Denne lyckades sätta
Sisyfusste-nen i rörelse, på sex år afslöt han nio hufvudböcker (1748—1756).5
Den skicklighet han härunder visade gjorde helt naturligt, att han
1 Se Afd. 1, s. 517.
2 Kanslern bifaller 25 okt. 1739 konsistoriets begäran, att en
student skall soulageras med dubbelt stipendium, för att tjänstgöra som
amanuens åt bokhållaren. Amanuensen G. Ruda tituleras redan före
K. Maj:ts bref af 1759 för bokhållare i kanslerns skrifvelse d. 17 juli 1758.
3 K. Maj:ts bref 31 juni 1759 (Bill. 4, n. 39).
4 Kons. till kanslern 13 mars 1744 och 31 okt. 1749.
5 Se kons. prot. 8 mars 1760.
Ups. Univ. Hilt. hl, 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
