Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
celebriteter skulle belönas med dubbel lön i likhet med bruket
utomlands. Melanderhjelm såg en stor olägenhet i att alla professorer
hade lika lön, huru utmärkt än den ene kunde vara, huru obetydlig
och lat den andre;1 funnes en utsikt till att en professor kunde
befordras till en bättre plats utom universitetet, såsom fallet var uti
forna tider, skulle det erbjudit någon hjälp, men ehuru säkerligen
mången professor väl skulle pryda sin plats i andra statens
ämbeten, vore den vägen nu afskuren, utom att på sin höjd en teologie
professor hvart 20:de år kunde bli biskop. Därför funnes numera,
ansåg han, ingen eggelse för en professor, ty han visste vid sin
befordran, att hans öde vore afgjordt för hela lifstiden, och den som
icke hade dess större ambition slog sig på latsidan, hvari för honom
låge ingen risk men väl stor fördel, då han i stället kunde slå sig på
att sköta sina affärer på ett förmånligt sätt. Han ville därför hafva
ett slags extra pensioner inrättade för dylika fall, hvartill lönerna
för de professurer som indragits 1779 kunde användas, och han var
nog radikal att föreslå, att man skulle ytterligare indraga fyra, en
i teologiska fakulteten (hvilket ju ock skedde 1786) och tre i den
filosofiska, i det eloquentieprofessuren skulle sammanslås med den
skytteanska, den orientaliska med den grekiska och de bägge i
filosofi göras till en. Där fanns dock ringa utsikt till, att hans plan
skulle kunnat, äfven till en liten del, realiseras; som vi veta fann
Gustaf III ändå tillräckliga tillfällen för användning af de indragna
professorslönerna, och universitetets finanser medgåfvo icke utan
fara att af egna medel skapa personliga tilläggspensioner. Sådana
hafva dock i Gustaf III:s tid gifvits två gånger, först då Linné 1776
erhöll Roséns förra emeritilön tillslagen till sin ordinarie lön, och
andra gången då Melanderhjelm själf 1782 erhöll ett årligt extra
anslag af 250 rdr. När Torbern Bergman var nära att mottaga
kallelsen till Berlin 1776, Lade Gustaf III ställt ett dylikt personligt
anslag i utsikt för honom, men den försynte och ädelsinnade
Bergman ville icke för egen del falla universitetet till last och förklarade
sig nöjd, om man sörjde för en större pension åt hans änka.
För uttjänta professorer sörjde man genom att låta dem vid
afskedet behålla sin lön; de missförhållanden som härigenom
uppstodo, i det efterträdarne fingo länge tjäna utan lön, sökte man
afvärja genom att 1759 skapa två emeritilöner, men clå emeriti
vanligen voro tre oftast fyra, blef förhållandet icke bättre för det. —
För deras änkor hade staten af 1699 sörjt på det sättet, att 200
tunnor anslogos åt dem alla tillsammans, hvilket efter beräkning af
1 Se hans uppsats 1783, s. 135 ff.
Ups. Univ. Hist. III, 2.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
