Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
vianum tydligen därför, att Karolina nu skulle helt och hållet
rifvas. Rättigheten att begagna det offentliga auditoriets kateder
ansågs vara professorerna och möjligen äfven adjunkterna
förbehållen. När Anders Celsius förordnades 1728 att upprätthålla
matematiska professuren för den på utländsk resa stadde
Klingenstjerna, ansågo både fakultet och konsistorium, att han fick nöja sig
med att föreläsa hemma i sin bostad, emedan vanan varit, att utom
professorerna endast adjunkterna vid ett eller annat tillfälle haft
privilegium ex catheclra docendi.1
Kollegierna eller de s. k. privata föreläsningarna, till hvilken
kategori äfven adjunkternas föreläsningar länge räknades, då dessa
ju ej voro obligatoriska, spelade ej hos oss samma roll som i
Tyskland. På de offentliga föreläsningarna i sistnämda land gåfvos
korta kurser, omfattande en sammandragen öfversikt af
vetenskapens hufvudinnehåll; på kollegierna åter, som voro betalta, nedlade
professorerna sin hela kraft, det var där som den vetenskapliga
undervisningen meddelades, och af deras art. berodde universitetets
anseende.2 Hos oss som hos dem har visserligen deras egenskap
af att vara betalta gifvit dem betydelse för läraren, men deras
karaktär har hos oss sannolikt i regeln varit en helt annan och
ungefär den som de haft in i våra dagar, att nämligen på ett slags
genväg låta lärjungen tillgodogöra sig vetenskapens allmänna
resultat. Professorerna hade, såsom blifvande examinatorer, härvid
ett gifvet företräde i fråga om att kunna påräkna åhörare, detta
har gällt i alla tider; 1730 klagade ock den lärde bibliotekarien G.
Wallin för kanslern, att det ej lönte sig för honom att hålla
kollegier, då studenterna togo hänsyn till, att han icke hade inflytande
på examina ocli stipendier.3 Hvad denna rättighet till säte i
konsistorium och fakultet innebar i afseende på utsikten att erhålla
åhörare, hafva vi sett däraf, att Neikter ansåg 1785, att hans
tillämnade uppgift att föreläsa i vitterhet skulle ställa honom inför
ett tomt auditorium, om han icke tillika hade säte och stämma i
fakultet och konsistorium. Den ekonomiska fördelen af att gifva
kollegier har nog icke varit ringa och därför äfven utgjort för
professorerna ett afsevärdt tillskott i deras icke öfver höfvan feta löner,
de torftigt aflönta adjunkterna skulle utan dem ej kunnat existera;
1 Filos. fak. prot. 10 okt. och kons. prot. 11 okt. 1728.
2 »Die Private sinil jetzt die Ilauptsache und von iknen hänget
der Flor und die Brauckbarkeit einer Universität ab» säger J. D.
Michaelis i sin »Raisonnement iiber die protestantischen Universitäten
in Deutsehland», 3, 1773, s. 270.
3 G. Wallin till kanslern 4 dec. 1730 (Bih. 3, n. 82). Han säger
där, att till hans kollegium i litteraturhistoria anmälde sig blott 2 till 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
