- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
167

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

till kollegiernas ekonomiska sida koppas jag fä återkomma
nedan på kulturhistorien. Det var säkerligen i denna deras
ekonomiska betydelse som man har att söka förklaringen till både
professorernas och framför allt adjunkternas stora obenägenhet mot
att se docentinstitutionen utveckla sig till större omfång. Här hjälpte
dock icke motståndet, denna institution visade sig vara ett
verkligt behof för universitetet, och den har inkräktat allt mera på det
öfvertag, som de ordinarie lärarne tidigare haft i kollegiegifvandet.
Linné säger i sessionen 13 okt. 1768, att professorernas kollegier
ej voro längre så frekventerade som förr, sedan både docentes och
seniores i hvar nation tagit sig för att informera juniores.

Antalet kollegier som en professor gifvit kar stundom varit
betydligt. Det kar väl mest berott på lärarens intresse för sitt ämne
och hans behof af extra förtjänst, men har naturligen ock måst
bero af ämnets vikt för lärjungarne. En lärare i matematik, fysik
och kemi kunde tydligen icke påräkna att vinna åhörare i samma
omfattning, som en teolog eller en lärare i de gamla språken, filosofi
eller historia; botaniken gjorde ett undantag, då Linnés snille
lockade alla, och naturhistorien, i sig själf intressant för all ungdom,
vid denna tid äfven hade hela nyhetens behag. Högst betydligt
har stundom det antal af kollegier varit, som en person kunnat gifva.
När Anders Celsius som docent skötte den matematiska professuren,
undervisade han sex timmar dagligen1 och har väl således gifvit 5
kollegier. Solander, hvilken ju så godt som ensam upprätthöll hela
den juridiska undervisningen, var tvungen att gifva kollegier i
åtskilliga ämnen; H. T. 1748 gaf han fyra kollegier alla dagar i
veckan, och två af dem räckte i två timmar hvar.2 Linné gaf som
gammal professor fyra kollegier dagligen.3 Om den bekante filosofen
sedermera teologen Nils Wallerius säger Torbern Bergman i sitt
minnestal öfver honom, att han hållit åtta till tio timmars
föreläsningar hvarje dag. Brodern kemisten J. G. Wallerius höll fem
kollegier vårtermin 1761 enligt hans i riksarkivet förvarade diarium.
Torbern Bergman måste, så länge han gick lönlös, gifva 7 till 8
timmars kollegier om dagen för att förtjäna sitt uppehälle.’1 Den
stackars J. N. Hageman köll ofta sju till åtta, aldrig mindre än fyra
kollegier om dagen,5 men därförutan hade väl han, som först vid

1 A. Celsius till E. Benzelius 27 maj 1729 (orig. Linköp. Bibi.).

■ Solanders diarium i R. Ark., Academica; F.).

3 Fries, Linné 2, s. 15.

4 Se Bergmans bref till kanslern (1777) i Ups. Bibi., F. 505.

’ Frondins matrikel under Hageman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free