- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
172

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

såsom nyss är nämdt, säkerligen ock kaft sin kand med i många
af de intressanta afhandlingar, som ventilerades nnder honom.

Slutresultatet torde dock blifva, att studenterna i regel haft
ganska stor andel i sina exercitiedisputationer, men att tillika
professorerna ej sällan, stundom mer, stundom mindre, hjälpt dem
vid val af ämne och dispositionen af detta, tillhandahållit
nödig litteratur och slutligen öfversett och korrigerat, stundom kanske
rent af omstöpt disputationen. Att det sista kunnat inträffa
låter oss ju Ihre veta vid fakultetens öfverläggning 8 mars 1775,1 i
hvilken han sade, att »om eländigheter komma ifrån auctorens
hand, måste antingen præses så stöpa om alt sammans, att
arbetet blifver hans och ej respondentens, eller framkommer det till
bägges blygd». Torbern Bergman berättar ock i sitt minnestal
öfver N. Wallerius, att de disputationer, för hvilka denne presiderat,
i hans äldre tid merendels omstöptes under hans hand, så att de
ofta snarare tillhörde preses än respondens; men på gamla dagar,
då han var mera hindrad af andra sysselsättningar, nödgade detta
honom att låta disputationerna vittna om sina egentliga
upphofs-mäns framsteg och lärdom. — Det torde således i hvarje särskildt
fall, då fråga är om författarskapet, blifva nödigt att underkasta
afhandlingen en ytterst noggrann undersökning, och ändock torde
slutet blifva, att man står där tvekande ock spörjande. I Lund
skall förkållandet varit det, att professorerna författade såväl
exer-citie- som gradualafhandlingarna, hvaremot dock både Löwen
hjelm och Falkenberg som kanslerer protesterade, och hvari Olof
Celsius d. y., då han blef prokansler 1786, sökte att åstadkomma
en förändring.3 I Tyskland skola disputationerna också mycket
ofta kafva skrifvits af professorerna, ock den hos dem icke
ovanliga påtryckningen af ett »auctor respondens» lär ej bevisa
någonting om författarskapet.3

Hos den stora allmänheten har under tidehvarfvets senare del
den åsikten gjort sig gällande, att mycket svek bedrefs med
af-handhngarna, och att dessa ingalunda voro ett verk af studenterna
utan af deras lärare, som låtit sina arbeten utgå under
lärjungarnes namn. Nidskriften Speculator Paideusiophilus 1773
antyder detta, Kellgren tyckes vilja säga detsamma.4 Förmodligen

1 Se Bih. 4, 8. 378.

2 Lunds Univ. liist. 1, s. 271.

3 J. D. Michaelis ofvan omtalta Eaisonnement etc. 4, s. 23. Han
menar, att en uppmärksam läsare skönjer nog, hvem som är
afkand-lingens författare.

4 Se Kellgrens yttrande i Stockholmsposten 1779 (28 april), där
han slutar recensionen af Bergstens gradualafhandling 1773 under Ihre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free