Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
år först kanslern ocli så konsistoriet afforclrade Wallrave ett
specimen sine præside vid tillsättningen af juris romani professuren,
ehuru han sedan slapp ifrån, då kanslern kommit underfund med,
att han disputerat utrikes tvenne gånger. Och vid tillsättningen
af professuren i orientaliska språk s. å. hade filosofiska fakulteten
först (20 sept. 1727) ålagt Anders Boberg att jämte öfriga sökande
disputera sine præside, men därpå af okänd anledning frångått
sitt beslut och utan vidare uppsatt förslag d. 17 november.
Fakulteten iidade dock en slags protest genom att efter förslagets
upprättande samma dag taga till protokoll ett beslut att »hädanefter
ingen som anmäler sig till någon vakant profession, skall komma
i consideration, som icke publice præsiderat för en sådan
materia, som vid lediga professionen anstår att ventileras». Emellertid
har fakulteten icke fasthålht vid denna åsikt eller åtminstone icke
funnit nödigt under närmast följande decennium att protestera,
när den ej efterlefdes, ty vid ett stort antal
professorsutnämningar från och med 1728 förekommer icke ett ord om att
disputations-specimen affordrats de sökande, och som vi nyss ha sett1 besvarade
konsistoriet 1734 nekande en förfrågan från protokollsdeputationen,
om sökande till professur icke skulle speciminera, och anförde
som skäl, att den gamla bestämmelsen om publika prof på sin
tid blifvit införd, därför att man då af brist på lämpbga personer
ofta måste inkalla utlänningar som voro alldeles okända, under det
man nu hade öfverflöd på välkända sökande. Först 1739, då
poe-seos professuren skulle besättas, hemställde konsistoriet hos kanslern
d. 8 juni, om icke de sökande borde aflägga prof (dessa voro dock
alla det välbekanta), och häri instämde Gyllenborg den 22 juni,
hvilket sedan ej hindrade konsistoriet att föreslå och honom att
bifalla (8 okt.), att specimen den gången skulle helt enkelt få
bestå i carmina gratulatoria. Men två år senare, när tvenne
professurer i juridiska fakulteten och en i medicinska skulle tillsättas,
hade konsistoriet, säkerligen ej minst iföljd af den spänning som nu
inträdt mellan detsamma och Gyllenborg, definitivt öfvergått till
den år 1727 uttalade principen att sökande borde speciminera och
fasthöll envist vid sin åsikt, ehuru i två fall utan framgång, i det
K. Maj:t nämde Berch, utan att han aflagt specimen, och
dis-penserade Linné från dylikt. Det var vid det senare tillfället, som
Anders Celsius så riktigt betonade, att konstitutionerna äfven
talade om, att man kunde på ett annat sätt än genom en disputation
styrka sina insikter, särskildt genom utgifna vetenskapliga arbeten.2
1 Se ofvan s. 71.
2 Se kons. prot. 4 okt. 1740.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
