Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
att härför vinna respondenter, öfverlade, om icke detta ändamål
kände befordras genom att uppmuntra studenterna att taga
teologie kandidaten, hvilken enligt konstitutionerna borde skänka
dem företräde framför filosofie magistrar. Sedan afhöres ingenting
förrän tretton år senare (1742), då fakulteten erbjöd en filos,
kandidat Heldenstedt, som begärde disputera pro licentia theologica,
hvilket dock fakulteten fann väl högt för en man i hans låga
ställning, att i stället få taga teologie kandidaten; detta har dock tydligen
icke varit i dennes smak, efter saken ej vidare omtalas. Så
mycket besynnerligare förefaller då att se, hurusom när 10 år senare
(1752) Gottmark begär att få aflägga teologie kandidatexamen,
fakulteten lägger alla möjliga hinder i hans väg och slutligen rent
af måste tvingas af kanslern att bevilja honom den examen lian
begärt och som det var hans lagliga rätt att få aflägga.1 Sedan isen
en gång var bruten genom Gottmarks examen (d. 26 maj 1755),
började fakulteten blifva medgörligare. Är 1756 aflade filosofie
docenten O. Hervech densamma,2 och följande år, då fakulteten
uppställde examen som kompetensvillkor för dem som sökte en
teologie adjunktur, aflades den af teologie docenten E. J.
Almquist och filosofie docenterna E. Kinmark och L. J. Palmberg;
från denna tid blir examen ej ovanlig. Om examens beskaffenhet
känner man intet utöfver de korta allmänna bestämmelser, som
konstitutionerna i kap. 17 § 6. mom. 2 innehålla. I början tyckes
ock ej hafva varit ovanligt, att den, som aflagt teologie
kandidatexamen, en tid efteråt under någon teologie professor försvarade
en disputation, som det hette »pro candidatura theologica», men
obligatorisk synes denna fordran icke hafva varit, och den
upphörde snart, tyckes det.3
Det gick ej fortare i detta tidehvarf att få teologie
licentiatexamen i gång. Här var orsaken uppenbarligen densamma, som
i det gångna seklet lagt hinder i vägen för sakens förverkligande,
nämligen att man fått för sig, att teologie doktorsvärdigheten icke
var slutstenen i en akademisk grad förvärfvad genom examina,
1 Jag har vidlyftigt redogjort för denna historia i Afd. 1, s. 281 ff.
2 Teol. fak:s protokoll saknas visserligen för 1756, men Hervechs
examen beröres i protokollet 16 dec. 1757.
3 Gottmark disputerade 1756, Hervech 1757, Almqvist 1760 och
Palmberg 1761. Men Kinmark, som tog examen 1757 liksom Almqvist
och Palmberg, har icke försvarat dylik afhandling. Om docenten D.
Annerstedt, som 22 okt. 1760 aflade teologie kandidaten, och hvars
disputationsämne »De induratione cordis» då godkändes, underlät icke
dess mindre att disputera, och närmast följande 8 teol. kandidater (jag
har ej kunnat sträcka undersökningen längre) hafva icke heller gjort det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
