Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
utan ett vedermäle af kunglig nåd åt högt uppsatta män, hvilket
därför icke kunde gifvas åt personer, som ännu stodo lågt, äfven
om de aflade vederbörliga prof.1 Därför anmälde sig ock endast en
under tidehvarfvets första trettio år för afläggande af denna
examen, och det gör ett besynnerligt intryck att köra teol. professorn
E. Halenius vid öfverläggningen i maj 1749 i konsistoriet om
examina rigorosa tala om, att vid teol. licentiatexamen borde samma
metod användes som vid filosofie kandidaten, ock att »fastän alla
facultatis membra här examinera, kunde likväl in examinando
tillåtas att en och annan partem theologiæ acroamaticæ utnämna,
hvaruti han i synnerhet ville sin färdighet visa».2 Fakulteten
visade ock föga lust att 1752 tillmötesgå för detta
Uddevalla-rektorn Peter Ratkes begäran att få taga graden i teologi och lyckades
hålla honom från halsen.3 Men alldeles i samma vefva framträdde
den ryktbare Anders Knös med samma begäran, ock kan kade
bättre framgång. Trots allt fakultetens motstånd, kär skärpt af
dess personliga ovilja mot Knös för dennes landskunniga
disputation under Jokan Ikre, lyckades Knös, tack vare Ehrenpreuss’
kraftiga ingripande, att tvinga fakulteten att låta honom undergå
examen 1754; men någon promotion ville fakulteten ej veta af,
trots att Knös påminte därom 1760.4 Det var väl icke minst detta,
att examen i alla fall icke gaf visshet om doktorsvärdigketen,
som gjorde att under de återstående decennierna af tidekvarfvet
blott fyra licentiatexamina aflades. Först kom fil. adjunkten
L. J. Palmberg, som aflade den 1771 och disputerade pro licentia 1773,
men först 1779 blef teologie doktor vid den promotion, som K.
Maj:t då lät göra. År 1782 aflade e. o. teol.-adjunkten J. Winbom
licentiaten och 1784 designerade kyrkoherden i Stenkumla Johan
Hoffmann, hvilka bägge fingo doktorsvärdigheten vid 1793 års
promotion. Ingendera af dessa hade dock disputerat pro licentia, ock
man skulle väl därför väntat, att vid 1793 års promotion den unge
framtidsmannen (sedermera ärkebiskopen) Karl von Rosenstein,
som 1792 aflagt licentiaten, äfven skulle liksom de förra utan
aflagd disputation kedrats följande år med doktorshatten, men han
1 Se Del. 2: afd. 2, s. 151—152.
2 Se Bill. 4, s. 17.
3 Se kanslerns remiss 12 dec. 1752 af prästmannen Peter Rathes
supplik, teol. fak. prot. (utan dag) 1752 och kanslern till kons. 30 dec.
1752. Å ett bref från denne Rathe till biskop G. Wallin (Linköp. Bibi.,
Walliniana T. 2) är antecknadt, att Rathe var en lärd, underlig och
själfkär man, som afsade sig rektoratet i Uddevalla ocli sedan hade
kostdagar i Göteborg, äfven hos biskop Wallin.
4 Rörande Knös’ examen se Afd. 1, s. 282 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
