Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
ämnet. 1787 öfverflyttades till professorn i oeconomia publica;
skytte-anus examinerade dock fortfarande i sitt viktiga ämne
statskunskapen.
En af dessa examina, den till bergskollegiet, därför sedermera
kallad bergsexamen, reglerades fastare än de öfriga. Kollegiet
kade tyckt sig finna, att dess alumner kade för små insikter i
juridik ock begärde därför d. 20 sept. 1754 hos konsistoriet, att desse
skulle examineras icke blott i bergsordningarna (in jure
metallur-gico) utan i lagfarenheten i gemen. Juridiska fakulteten å sin sida
ansåg, att utom jus metallurgicum och dithörande delar af
ekonomi ocli processrätt det kunde vara nog med insikt i
äganderätten, i de jura criminalia som hörde till kollegiet och i grunderna
till moralen.1 Ämnesutvidgningen medförde, att denna examen
kom att pågå i två dagar. Emellertid hade detta till följd, att
några af de viktigaste ämnena fingo stå tillbaka för juridiken,2 och
kollegiet fann därför nödigt att d. 23 april 1761 påminna
konsistoriet att förutom kunskapen i allmän lagfarenhet samt särskildt
jus-titien och hushållningen vid bergverken fordrades ock insikt i vissa
delar af de matematiska och fysikaliska vetenskaperna samt
förnämligast i naturalliistorien om stenriket, så ock kemien och
proberkonsten, hvarom de akademiska betygen allt för ofta tegat.
Ovissheten om hvad kollegierna fordrade var naturligen en
obehaglig sak för examinatorerna. Vid Ekrenpreuss’ besök d. 13
juni 1752 påpekade Berch detta och antydde tillika att tiden för
förhören var så kort, att man icke kunde ansvara för de
examinerades skicklighet. På det senare svarade kanslern mycket riktigt,
att det var professorernas sak att sörja för rättelse därutinnan, på
det förra åter gaf han det föga upplysande svaret, att professorerna
finge examinera i de st}rcken som hörde till vederbörande
kollegiers göromål, men tillade den något tvetydiga anmärkningen:
»Men huruvida Kongl. Collegierna därpå reflectera, blifver deras
göromål.» I det sista låg en half beslöjad antydan om, att de
mäktiga kollegierna troligen bekymrade sig litet om hvad några
universitetsprofessorer dömde. Bedan denna känsla af ovisshet,
huruvida ett ärligt examinerande betydde någonting alls för höga
vederbörande, måste bidraga att göra dessa examina mindre
behagliga för lärarne, men härtill kommo äfven andra orsaker.
Ungdomens ifver att fort komma i tjänst dref henne att anmäla sig till
examen, ehuru hon var långt ifrån mogen, men man drog sig för
1 Fakultetens betänkande föredrogs 9 mars 1755 i konsrt.
J J. G. Wallerius hade tidigt uttalat farhåga för att det skulle gå
så, se hans bref till D. Tilas 11 dec. 1754 (K. Bibi.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
