Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
att däri låg en ringaktning af dess auktoritet; alla torde dock icke
hafva varit af samma tanke om förordningens lämplighet.1 En
annan fråga är, om kollegierna verkligen fäst något synnerligt
afseende vid, om inträdessökandena kunnat förete examensbetyg från
universitetet eller icke. Det ser ej så ut att döma af, att vid tvenne
senare tillfällen man öppet påstått i konsistoriet i själfva
kanslerernas närvaro, att kollegierna antogo ynglingar som icke företett
akademiska vittnesbörd.2 Det var då ej förvånande, att den
åsikten kunde fortbestå, att det vore bäst för universitetet om det kunde
befrias från dessa examina. Risell uttalade den med styrka 1777,
han mente dock, att om kollegierna förfore strängt med sin
pröfning ock improberade odugliga, skulle detta ka till följd, att
ungdomen insåge nödvändigheten att studera grundligt vid
universitetet.3 Konsistoriet gick visserligen icke så långt; i dess
skrifvelse till kanslern 6 maj 1780 kette det, att det icke vågat tillstyrka
någon ändring i författningarna, och att det hoppades att saken
skall bättra sig, sedan anciennitetsprincipen icke längre gällde, i
synnerhet om kollegierna kunde förmås att icke antaga andra än
dem som uppvisade examensbetyg från universitetet.
Ämbetsverken hafva kanske själfva alltmer insett nödvändigheten häraf;
åtminstone har hofrätten d. 13 dec. 1776 begärt hos kanslern, att
ungdomen skulle underrättas, att ingen komme att antagas till
auskultant i kofrätten, som icke kunde förete bevis på examen eller
disputation.4 När kanslern meddelade konsistoriet underrättelse
kär-om, uttryckte detta sin tillfredsställelse ock påpekade, att det hade
ingen andel i att studenterna sökte inträde utan vidare i verken,
ty det anslog vid kvarje termins början en erinran om hvad
författningarna föreskrefvo rörande dessa examina, det gällde nu blott
att kollegierna kölle ord och icke antoge någon utan betyg.5
Äfven kanslikollegiet lät förmärka sin goda vilja. Det underrättade
kanslern d. 21 november 1777," att det föresatt sig att med all
noggrannhet anställa det s. k. kansliförköret, men att det då ock vore
1 C. G. Löwenhjelms ryktbara tal 21 jan. 1767 tyckes mig antyda,
att han ansåg 1766 års förordning onödig, och att en effektiv reform
kunde göras i själfva universitetsexamen.
2 Så Berch d. 13 okt. 1768 (se det tryckta protokollet s. 85) och
konsistoriet 20 okt. 1773 i Rudenschölds närvaro (Bih. 4, s. 334).
3 Se Bih. 5, s. 14—15.
« Original i kons. acta: suppl. 1771—80.
6 Kansler till kons. 13 januari 1777 och dess svar d. 20. Man ser
af brefvet, att hofrättspresidenten höll på kollegiernas rätt till
efter-pröfning.
• Orig. i kons. acta: suppl. 1771—80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
