Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
stundom skall vara för honom att finna tid för vetenskapligt
författarskap. Detta fattigdomens tryck, som sä mången lärare fått
erfara, har nog vid ingången af det tidehvarf jag tecknar känts tyngre
än någonsin. Som bevis härpå tillåter jag mig att här ånyo
anföra de vemodiga ord, i hvilka konsistoriet 1721 beklagade sig
öfver en professors hårda lott.1 Det heter där, att fattigdomen »är
jämväl bland mycket annat en orsak, hvarföre här i Sverige så
litet utkommer i trycket af eruditis emot andra orter, ty en docens
vid våra acadernier hinner eij mera än upvackta sina lectiones
pu-blicas och andre publique beställningar, som äro långt trägnare
än vid andra utländska acadernier, och hvad öfrigit är af tiden måste
användas till hushållets bekymmersamma försorg, så framt de
sig och de sina någorlunda skola kunna nära. Här äro väl tilförene
åtskillige vackra böcker utgångne af våra acadernier i Sverige,
men förutan thet at tiderna varit tå drägligare än the nu äro,
så hafva större delen af auctoribus antingen fådt ansenlig hjel])
thertil af höga öfverheten, hvilket skaffat them ro och ledighet från
en trägnare cura rei domesticæ, eller ock äro theras arbeten
förfärdigade, sedan de kommit från academien och the blifvit hugnade
med bättre vilkor och större ro.» Har man denna klagovisa i
minnet, känner man, att man är skyldig att fälla en något mildare dom
öfver upsabensarnes tröghet under frihetstidens första skede att
gifva från sig något af sitt lärdomsförråd, än den som Gustaf
Ben-zelstjerna uttalade i bref till sin broder Erik.2
När en professor sålunda knappt hade bröd för dagen, var ban
ju för möjhgheten af ett offentliggörande af hvad han kunnat
författa hänvisad till, att antingen en förläggare visade sig hågad att
utgifva hans arbete, eller att, där sådan ej stod att vinna,
pekuniärt understöd fanns att påräkna från något håll. Om
betydelsen af tidens förläggareverksamhet får jag yttra några ord nedan
och berör här först möjligheten i denna tid för våra lärde att finna
behöfligt understöd vid utgifvandet af sina verk. I våra dagar,
då staten, vetenskapliga väl doterade institutioner och storsinta
mäcenater så ofta träda emellan, har man svårt att tänka sig, att
en tid funnits, då staten ytterst sällan gjorde något för att främja
vetenskapens sak, då vetenskapbga institutioner nästan alldeles
saknades, och när de funnos länge själfva saknade de enklaste
existensmedel, och då mäcenaternas skara kunde räknas på fingrarna.
Det var emellertid så. I förra seklet hade både K. Maj:t och
mäcenater understödt Olof Rudbecks stora arbeten; i detta tidehvarf
1 Kons. till kanslikollegium 21 april 1721 (Bih. 3, n. 69).
2 Se Afd. 1, s. 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>