Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
föreläsare; massan af åliörare vid desamma ocli Gustaf HI:s täta
besök under hans Upsalaresor bära därom vittne. Att efter
före-läsningskatalogerna redogöra för hans föreläsningar, torde icke vara
behöfligt; ban läste omväxlande allmän och svensk historia och
lät den senare ingalunda stå tillbaka för den förra, någon gång
föredrog han äfven statskunskap; han förstod dock att inom en icke
allt för lång tid föra en kurs till slut.1
Om disputationerna2 få anses vara en god mätare på det
intresse som ett ämne väckte, står sig historien icke illa, om det ock
är uppenbart, att de topografiska ämnena lockat vida mera.
Af-handlingarna i svensk historia äro dock under professorerna i
ämnet vida färre och obetydligare, än man skulle äga rätt att vänta,
intill dess under Fant en aldrig sinande ström af dylika väller fram.
Undantag gifvas dock. Den gradualafhandling, som sedermera
professorn i grekiska Johan Amnell utgaf under Frondin 1740 och
för hvars fortsättning han själf presiderade 1741, med titel »Ad
ex-cutienda C. Cornelii Taciti de svionibus et fennis judicia
chorogra-phico-historica» är en god afhandling, som vittnar om grundlig
källforskning; äfven A. Wetterblads afhandling 1740 under Frondin
»De electione regum ad lapides Morenses» är värd fullt erkännande.
Bland den massa, som utkom under Fants presidium, innehålla
de flesta intressanta bidrag till Sveriges historia, för hvilka
respon-denterna och författarne säkerligen i första rummet haft att tacka
hans egna rika historiska samlingar. Med den frihet att välja
preses som traditionen medgaf är dock icke att undra på, att de
bästa afhandlingarna möta under andra professorer än de uti
historia. Särskildt utmärka sig här skytteanska professorerna.
Under Hermansson ventilerar S. Högberg 1721 »De memorabilibus
Smolandiæ» och C. J. Brehmer 1733 »De regalibus regni
Sviogo-thici»; bägge äro verkligt goda uppsatser. Under Johan Ihre finnes
en sådan som Olof Celsii den yngres »De dignitate ducali in
Svecia» 1740, kanske den bästa historiska disputation som hittills
utkommit, hvilande på ett rikt urkundsmaterial och gifvande en
god historisk-kritisk behandling af ämnet; man skulle önska, att han
i sina följande arbeten visat samma grundlighet. Af andra afliand-
1 Några haus (liaricr i E. Ark. visa, att lian året 17S4 läste Sveriges
historia från 1G31 till 1680. Hösttermin 1792 läste han allmän
historia från romerska rikets fall till Gustaf Adolfs död och hann följande vår
till franska revolutionen.
2 Jag syftar här endast på de disputationer, som respondenterna
själfva antagligen författat, några af de större, hvilka kunna anses vara
professorernas egna verk, skall jag beröra nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
