Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
år.1 Den öfversattes till tyska 1769 och 1780, till danska 1771 och
till engelska 1772, hvarjämte öfversättningar till franska och ryska
verkställdes, ehuru de icke utkommo.2 Bergman var så
intresserad af arbetet, att ehuru tillträdet till den kemiska professuren 1767
lade en ny och oerhörd tung arbetsbörda på hans skuldror, han
företog sig att utarbeta en ny tillökt och förbättrad upplaga, som utkom
i två band 1773—74. Denna upplaga, som enligt hans
minnestecknares (P. J. Hjelm) uppgift skrefs lika fort som den trycktes,
blef icke blott dubbelt så omfattande som den förra utan var riktad
med nya rika iakttagelser; hade Bergman fått lefva, hade kanske
världen fått skåda en tredje upplaga.3
Mallets matematiska del är också strängt vetenskaplig och
som man kunde vänta af en sådan vetenskapsman fullt
tillfredsställande. Detsamma kan tyvärr ej sägas om den blifvande
Strängnäsbiskopen Insulins arbete. Redan den samtida recensenten slog
ned på det, dels därför att det saknade plan och proportion mellan
de olika afdelningarna, dels för det slarf och den brist på kritik som
allt för mycket uppenbarade sig,4 Man kan efter genomläsningen
af boken ej annat än instämma häri. Det var ju redan från
början ett fattigdomsbevis att icke utlofva en politisk geografi utan
gifva arbetet en etnografisk titel. Dock får man litet till lifs af den
förra, om ock ganska tarfligt, på Europa och äfven något på Asien
och Afrika, men på Amerika behandlas endast de vilda folken. Det
stöter ock, att Sverige är så torftigt och illa behandladt. Slutligen
saknar Insulins arbete helt och hållet, i motsats till de bägge
andras, en vetenskaplig apparat i form af noter. Det hela förefaller
så mycket underligare, som Büschings arbeten stodo till buds, och
Busser för öfrigt redan 1770 i Stockholm med ledning af dessa
utgifvit en god Europeisk statskunskap.
Efter gravören Anders Åkermans namn kommit på tal och denne
flitige och skicklige gravörs verksamhet var förlagd till Upsala,
tillåter jag mig att här lämna några upplysningar om honom.
Redan 1754 d. 5 april har K. Maj:t på kanslerns framställning
beviljat honom dubbelt kungligt stipendium, för att sätta honom i stånd
att ägna sig åt kartgraverande, och å detta stipendium fick han
1 P. J. Aurivillii minnestal öfver T. Bergman 1785, s. 19.
2 Anfördt ställe. Aurivillius säger, att den franske och den ryske
öfversättaren (A. Karamyschew) ville före utgifvandet af sina
öfversättningar afvakta en ny upplaga.
3 Ups. Bibliotek har under A. 303—304 ett interfolieradt exemplar
af upplagan 2, hvari Bergman börjat göra nya anteckningar i ämnet;
det är här hufvudsakligen klassiska författare ban hunnit undersöka.
1 Gjörwells Nya lärda tidningar, 1774 s. 363.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
