Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-545
kan man dock utan allt för stor svårighet snart se, huru affärerna
i det hela gestaltat sig under ett år; redan den utgående balansen i
räntmästarens kassaräkning säger oförtydbart, alldeles som en god
termometer, om och huru stort tryck hvilade på den finansiella
ställningen.
I den tid jag tecknar blef universitetets ekonomi aldrig utsatt
för sådana betänkliga stötar som de, af hvilka det hemsöktes eller
hotades i förra tidehvarfvet,1 då det först fick lida af de bittra
följderna af räntmästar Chruzeüi oerhörda förskingringar, sedan
utsattes för stora vedervärdigheter genom M. G. de la Gardies lättsinne
och O. Rudbecks sangviniska syn på saken, och slutligen hotades
med att förlora besittningsrätten till sin jord, då Karl XII för att
möta krigets kraf beslöt skatterättsförsäljningen. Men någon
glänsande tafla af ekonomisk burgenhet förete visserligen universitetets
finanser icke heller på 1700-talet. Det låg ju redan i sakens natur,
då universitetets tillgångar förblefvo desamma, under det krafven
på dess kassa måste växa, allt eftersom tidens fortgång fordrade
en utveckling af universitetets krafter; men än mer försvårades
möjligheten af en fullt betryggande hushållning, sedan de öfverordnade
myndigheterna, icke minst parti tidehvarfvets riksdagar, börjat
draga växlar på universitetets kassa utan tillbörlig hänsyn till
dennas förmåga att infria dem. Vårdslöshet eller oförmåga hos
ränt-mästarne har icke spelat samma roll som i förra tidekvarfvet;
Frondin, Landberg och Rommcl åstadkommo visserligen trassel men
icke egentliga förluster, då deras balanser om ock långsamt
klarerades, och följderna af den Julinsköldska katastrofen, som
åstadkom en verklig om ock ej så betydande förlust, öfvervunnos snart.
Jag har förut påpekat, att universitetets affärer just under Karl
XII:s sista för Sverige så ruinerande år blefvo verkligt lysande genom
de köga spannmålspris som den allmänna nöden framkallade.2 Och
sedan det äfven lyckats efter Karl XII:s död att få skatteköpen att
återgå,3 befunno sig finanserna i partitidehvarfvets första
decennium i ett förträffligt läge. Den ej obetydliga förlust, som
universitetet gjorde på de olycksaliga mynttecknen, kunde det utan
svårighet bära, ehuru det 1719 innehade dylika till ett värde af nära
22,400 dlr. smt.4 och troligen till en tid tvangs att i sin uppbörd och
vid likvid af sina fordringar mottaga dyhka mynttecken.5 Efter
1 Se min teckning i Del 2: afd. 2, s. 372 ff.
3 Del 2: afd. 2, s. 378.
3 Se Lärom Del 2: afd. 1, s. 445.
4 Se lcons. prot. 3 april 1719, där siffran anges i dlr. kpt. till 67,192.
6 Se kons till kanslern 20 juli ocli 17 sept. 1723 (Bill. 3, s. 178 och 181.)
Ups. Univ. Sist. m, 2. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
