Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-555
en brist i räntmästarens kassa ä 340 rdr. Men å bögre oit bade man
nog reda på, att åren 1786 ocb 1787 uppvisat bögre spannmålspris
än förut, ocb att universitetets ställning därigenom måste komma
att förbättras.1 Det var väl detta som gjorde, att Gustaf III från och
med 1789 gaf anvisningar på äfven den år 1786 indragna teologiska
professorslönen. Huru väl dock denna besparing kunnat behöfvas,
syntes däraf, att den behållning som gjorts 1787 småningom smälte
bort, så att vid slutet af 1791 räntkammaren laborerade med en brist
på 810 rclr.; också hade man redan 1790 haft så ondt om
penningar, att man då ej vågat taga itu med en dyrbarare reparation af
Ekeby kvarn, trots att denna kvarn representerade en god och
säker inkomst.2 Man kan under sådant förhållande icke annat än
räkna den följande regeringen till förtjänst, att den satte
sparsamhet på sitt program; också utvisade redan 1792 års räkenskap
den höga behållningen af 6,416 rdr.
Utfallet af universitetets ekonomi berodde i hög grad på
ränt-mästarnes ordentlighet och energi, ty den ekonomiska förvaltningen
låg länge så godt som uteslutande i deras händer. Visserligen afsågo
författningarna, att räntmästarens åtgörande skulle noga
kontrolleras af tvenne inspectores ærarii, men inrättningen var ej den bästa,
ty dels beröfvade den hastiga omsättningen förvaltningen nödig
kontinuitet (en inspector satt ju blott i två år), dels berodde det på
räntmästaren, om desse kallades samman (först från 1761 blir det
vanligt, att protokoll föras öfver sammanträdena), dels var det ingen
säkerhet för, att de valde voro synnerbgen invigde i hvad som hörde
till affärslifvets mysterier. Den opraktiska bestämmelsen, att
inspectores skulle hafva två af nycklarne till räntkammarens trenne
lås, iakttogs lika litet nu som förr, dess efterlefnad skulle varit lika
olidlig för den ena parten som för den andra.3 Och den kontroll
som kunde ligga i, att större konsistoriet genom en hårdragen
tolkning af 1699 års reglemente drog under sig alla ekonomiska mål,
gifterna 1786 för ordinarie lönestaten var 20,364 rdr., för extra staten
(idel löner) 3,452, för exercitiemästarne 763 och för utgifter af annat
slag än löner minst 3,770.
1 Jag torde böra erinra om, att 1786 års räntor användes att bestrida
1787 års stat o. s. v. De höga spannmålsprisen 1786 inneburo således,
att man kunde räkna på ett godt bokslut för 1787. Också visade
hufvudboken för 1786, att räntmästarens kassa, som d. 1 jan. 1787 ingick med en
brist å 340 rdr., gick ut med en behållning å 9,419.
2 Kons. prot. 27 mars 1790.
3 19 juni 1736 klagar M. Asp som inspector, att räntmästaren sällan
och ofta ej på sex veckor kallar dem samman, och 11 sept. s. å. klagar
Beronius, att han icke fått nyckel till räntkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
