Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-559
uppföra som fordringar alla de dryga utgifter, som man från
1740-talets ingång liade att vidkännas för de nya institutionernas
utbyggnad och utrustning. Följden var, att 1781 bokfördes Botaniska
trädgården såsom varande skyldig 6,720 rdr. (eller 40,320 dlr. smt.),
stallet 5,067 rdr. etc. Det var dock icke alla byggnadsföretag som
så behandlades. När man liade att göra med byggnader så a-tt säga
gemensamma för hela universitetet, såsom Gustavianum och nya
konsistoriehuset, afskrefvos utläggen genast under respektive år.
Man tyckes hafva haft lättare att i dylika fall inse det orimliga i att
bokföra fordringar på sig själf. Omsider ficlc man ögonen öppna
för dårskapen af att medsläpa dessa, fiktiva fordringar, och i 1780
års hufvudbok (d. v. s. utgifterna för 1781) upplade man ett
Gene-ralutredningskonto innefattande alla värdelösa fordringar, hvilkas
afskrifvande man skulle söka utverka. Deras sammanlagda
belopp steg då till den oerhörda summan af 61,876 rdr. (371,256 dlr.
smt.) eller mer än den sammanlagda utgiften för tvenne år i denna
tid. Det gick dock icke fort att blifva af med dem, konsistoriets
begäran 18 okt. 1783 hos Creutz att få verkställa afskrifningen
bevärdigades ej med något svar. Först i hertig Karls kanslerstid upptogs
saken igen 1792, ehuru det slutliga medgifvandet först gafs genom
kanslersbref af 21 mars 1797, sedan kammarkollegiet tillstyrkt
åtgärden.1 En naturlig följd af generalutredningskontots uppläggande
1781 var, att från och med detta år alla kostnader för e. o.
expenser, byggnader m. m. bokfördes som verkliga utgifter.
Universitetets skyldighet att aflämna sina hufvudböcker till
granskning i kammarrevision har i detta som i föregående tidehvarf
fört till åtskilliga rifningar med nyssnämda ämbetsverk, på grund af
den ovanliga senfärdighet som stundom lades i dagen vid
universitetet. Jag hänvisar till den teckning som jag förut gifvit af denna
sak.2 I sammanhang härmed torde dock böra nämnas, att
konsistoriet å sin sida också haft att beklaga sig öfver den oerhörda
långsamhet, med hvilken dessa böcker granskades i kammarrevisionen.
Som exempel härpå kan anföras, att konsistoriet 27 nov. 1762
anmälde för kanslern, att dess böcker lågo ogranskade i revisionen
10, ja stundom 12 år öfver redogörarens lifstid,3 hvarigenom
anmärkningarna sedan kommo att drabba sterbkusen, som då ofta liade svårt
1 Afskrifningen kom att verkställas redan i 1795 års hufvudbok
efter denna ej var afslutad, då kanslersbrefvet af 1797 inkom.
2 Se ofvan sid. 65—66.
3 Det kunde dröja än längre. En vecka senare (d. 4 dec. 1762)
antecknas i kons. prot., att kammarrevisionens anmärkningar öfver 1746
års bok då aflämnats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
