Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-558
ut öfvertagit räntkammaren, varit energisk nog att drifva in öfver
16,000. Men det är ingalunda så, kela saken inskränker sig till en
bokföringsåtgärd, i det Julin affört till ett särskildt konto med sin
företrädare Rommel de af dessa fordringar för hvilka denne ej
redovisat.
Det underliga sätt, kvarpå man balanserade en mängd fiktiva
fordringar och släpade dem med sig genom mansåldrar, har jag
redan förut berört,1 men anser i alla fall nödigt att här återupptaga
ämnet. Den fastställda staten af 1699 hade för e. o. expenser
anvisat blott 300 dlr. smt. årligen och för byggnader med reparationer
blott 200, belopp, som redan i sig voro otillräckliga och som blefvo
det mer för hvarje år som gick. Man måste öfverskrida dem, men i
stället för att hvarje år afskrifva den öfverskridande utgiften, som
ju var en universitetets skuld till sig själf, balanserade man dem
troget som en fordran, hvilket, som jag anmärkt, var ett rent nonsens.
Detta löjliga bokföringssätt kade gamla anor från förra seklet, ehuru
redan då den beslutsamme Jakob Arrhenius som räntmästare lyckats
en gång genomdrifva afskrifvandet af dylika, men efter käns
afgång slog man in igen på den gamla vägen, till dess man 1711 ånyo
gjorde en stor afskrifning.2 I begynnelsen af det tidehvarf jag
tecknar tyckes man först hafva haft ögat öppet för det riktiga i
Arrhenii förfarande. Så afskref man 1721 de 2,900 dlr. smt., som
universitetet kade att fordra af diverse professorer, för att
räntkammaren en gång betalte de böter som ådömts dessa i den Behmska
processen; afskrifningen skedde dock på det något godtyckliga sättet,
att man afkvitterade denna fordran mot universitetets skuld för
ganda resterande löner, som länge sedan aflidne professorer aldrig
utfått. Och följande år hade man det förståndet att afskrifva den
värdelösa fordran hos framlidne räntmästar Hallenstedt å 6,266 dlr.
smt., som man släpat med sig i öfver 30 år. När däremot det s. k.
e. o. expenskontot helt snart började utvisa, huru otillräckligt
anslaget för dylika utgifter var, hade man icke mod att afskrifva hvad
därå utgafs öfver anslaget utan började uppbalansera
öfverskrid-ningarna. Begynnelsen såg obetydlig ut. Den 1 jan. 1726 var
kontots fordran blott 2,292 dlr. smt., men beloppet växte med lavinens
fart, 1781 var man uppe på 33,999 rdr. eller 204,000 dlr. smt. På
samma sätt gick det med byggnadskontot. Äfven dess fordringar
för reparationer m. m. voro i begynnelsen belt små, den 1 jan.
1726 blott 385 dlr. smt., men 1781 hade de växt till 5,222 rdr. eller
31,332 dlr. smt. I fiül konsekvens kärmed begynte man också att
1 Se Afd. 1, s. 592—593.
2 Se Del 2: afd. 2, s. 381—382.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
