Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-566
betydligt ocb stod 1742 vid blott 5,504. Sedan förflöto decennier,
utan att denna siffra synnerligen öfverskreds, men från ocb med
1771 begynte restantierna åter stegras med betänklig fart. Detta
år växte de från 8,483 till 18,108, ocb 1773 voro de uppe på 40,150.
Konsistoriet var då benäget för att afskrifva något, men
Rudenschöld lade sig emot, ban fruktade att dylika presenter blott skulle
egga bönderna att fortsätta och gifva fogdarne möjlighet att se på
sin fördel. Emellertid sjönko restantierna åter ned till 29,347 år
1775, jag vågar dock ej afgöra, om detta berodde på afkortningar
af desamma eller på att fordringar indrifvits, men de följande åren
stego de igen, hvilket ånyo ådrog sig Rudenschölds
uppmärksamhet, och han gaf konsistoriet en skrapa härför i sin skrifvelse af 15
jan. 1778. Detta gjorde sin verkan, och d. 9 mars 1780 beslöt
konsistoriet ålägga fogdarne att indrifva dem och att, om icke hälften
däraf vore betald till 1 dec., skulle bonden uppsägas. Följderna
af denna revision, på hvilken Melanderhjelm och Mallet nedlade
mycket arbete, framträdde på ett slående sätt däri, att restantierna
neddrefvos 1782 från 8,442 rdr. (50,652 dlr. smt.) till 4,335 (26,010 dlr.
smt.). Glädjen blef ej långvarig, ty 1783 års missväxt gjorde
bönderna oförmögna att betala, hvilket tydligen visade sig däri, att
restantierna 1784 stego från 5,618 rdr. upp till den enorma siffran af
12,939. Jag har förut omtalat, huru Creutz uttryckte sin häpnad
häröfver, och huru konsistoriet uppvisade, att man för missväxtens
skull icke kunnat undgå olyckan, och huru den goda skörden 1784
bidrog att ånyo neddrifva restantiesiffran.1 När så denna siffra
på ett obehagligt sätt växte igen år 1786 upp till 12,600 rdr., grep
konsistoriet själft kraftigt in. Den 22 juni 1787 fingo fogdarne
befallning att vid hot af utmätning indrifva de belopp som kunde
anses skäliga, och befallningen hade önskad verkan. Den 12 dec. s. å.
rapporterade fogdarne, att i västra Uppland indrifvits 2,030 rdr.
af de 5,726 som resterade, i norra Uppland bela resten 142, i östra
Uppland 606 af 1,033 och i Västmanland 4,260 af 7,347. Under ryska
kriget växte helt naturligt restantierna igen och voro 1791 uppe
på 14,758 rdr., beloppet neddrefs dock följande år till 8,837.
Mellan universitetet och de socknar, hvilkas tionde var
anslagen till detsamma, voro ej rifningar sällsynta; otaliga tillfällen till
tvist erbjödo sig vid den s. k. skylräkningen och pröfningen, och
bönderna voro ej alltid benägna att afleverera spannmålen på den
ort konsistoriet önskade, men ej heller att till undvikande häraf
lösa den efter det pris, som konsistoriet åsätt efter för tillfället gäl-
1 Se Afd. 1, s. 591.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
