Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-565
adjunkten A. G. Barchaeus, som ansåg sig vara en stor auktoritet
i landthushållningsfrågor, föreslog 1788, för att rycka upp våra
efterblifna bönder och drifva upp hemmanens afkastning i framtiden,
att man skulle importera engelska och tyska bönder. Konsistoriet
afstyrkte planen. I dess tanke skulle man ej kunna förmå andra
än fattiga bönder att flytta hit, hvilka man således måste utrusta
med rörelsekapital, och främlingarne, ovana vid klimatet och vår
jordmån, skulle sannolikt lyckas sämre än våra egna bönder, som hade
erfarenhet i vår jords skötsel.1
Ett säkert bevis på, att akademibönderna icke pressats vid
utlagornas utgörande, har nian däri, att deras restantier stundom
fingo växa i en oroande och ofta fast obegriplig omfattning.
Be-skedlighet, för att ej säga flathet och okunnighet hos konsistoriets
medlemmar, kan väl lägga någon del af sladden på detsamma, men
förvisso har restantiernas stegring i hufvudsak, utom i de fall, där
verklig oförmåga särskildt i missväxtår ursäktat bonden, berott
på, att ban belt naturligt sökt komma undan, och att fogdarne af
slarf, slapphet eller än oftare af samvetslöshet, i samförstånd med
bonden och mot s. k. hederlig vedergällning, blundat för
missförhållandet. Företeelsen var ingalunda någon nyhet. Vi hafva sett,
huru missbruket florerade i förra seklet, och huru juristen Iteftelius
då grep kraftigt in för att bringa reda i saken.2 Det var ock han
som upptog den igen i vårt tidehvarf. Restantierna, som tack vare
hans förtjänst år 1718 neddrifvits till 10,781 dlr. kpt., hade redan
1722 växt igen till 17,096, hvilket gaf honom anledning att yrka
i konsistoriet 23 nov. 1723 på stränga åtgärder. Han såg orsaken
i akademiböndernas håglöshet och egennytta; ehuru de hade det
bättre än krono- och skattebönderna, stannade de i större rest. Sex
år senare varnade ban för att i onödan lyssna till böndernas på
själfs-våld ocli bedrägeri hvilande myckna ansökningar om tillgift för
resterna och deras oupphörliga begäran om förmedling. Ännu vid
79 års ålder, då ban för sista gången fungerade som rektor, var ban
så ifrig för saken, att han genomdref nedsättande af en kommission,
som fick arbeta från morgon till kväll i och för utredning af
förhållandet.3 Detta tyckes hafva haft god verkan, ty restantiesiffran,
som 1738 utgjorde 12,074 dlr. smt., sjönk detta och följande år högst
i kamrer Schedvins uppsats 14 aug. 1793 om inkomster och utgifter 1785
—91 (bilagd kanslerns bref t. K. Maj:t 17 sept. s. å.) spannmålen säges
varierat mellan 6,479 år 1785 och 6,611 år 1790.
1 Kons. prot. 8 mars 1788 och dess bref till kanslern af samma dag.
! Se Del 2: afd. 2, s. 389.
3 Rektor till kanslern 16 juni 1738 (kons. arkiv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
