Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-579
1736 utfärdat cirkulär till alla konsistorier att bruka allvarsambot
vid afgifvande af skolbetygen, men det ser ej ut som om dessas
beskaffenhet så synnerligen ofta gifvit anledning till underkännande.1
Däremot vittna handlingarna rätt ofta om, att man mottog inscribendi,
utan att de voro försedda med vederbörligt afgångsbetyg, blott de
haft andra skapliga rekommendationer eller någon äldre student
gått i borgen för dem. Någon gång ryckte man upp sig, såsom när
d. 28 okt. 1775 sex ynglingar från Gäfle anmält sig, utan att kunna
förete vederbörliga vittnesbörd från skolan; det hette då, att rektor
skulle anmana dem att genast återvända, »så kärt dem vara må
att icke för lösdrifvare varda ansedde». Någon benägenhet i
allmänhet att skärpa fordringarna i studentexamen har man dock
säkerligen icke känt, det tyckes framgå af fakulteternas nyss
omtalade svar 1744 på kanslerernas hemställan. De senare hade
ifrågasatt, om icke studentexamen borde försiggå för öppna dörrar och
räcka i flera timmar samt de oskickliga återförvisas till skolan eller
alldeles afrådas från studiernas fortsättande. Alla fakulteter
af-styrkte dock offentligheten och på rätt goda grunder. Men de drogo
sig ock alla för att försvåra examen, mest som det tyckes af det
skäl, att de ansågo skolstudiets resultat bevisa föga om alumnernas
lämplighet eller olämplighet för universitetsstudier, hvilket Linné
uttryckte med de drastiska orden: »Man har oändeliga exempel på,
att de slätaste djäknar blifvit de lärdaste män, och de dumbaste
barn de qvickaste karlar samt vice versa». Men man får ock af alla
svaren ett ganska tydligt intryck, att universitetets män icke hade
mycket emot, att examen som hittills förblef af lindrigaste art. Och
att den så småningom nedsjönk till en blott formalitet, synes ju af
hvad Bredman berättar om sin studentexamen 1790, att han och
tre kamrater examinerats på en kvarts timma.2 Ingenstädes
för-mäles något om, att man preciserat några fordringar för
studentexamen, det har tydligen berott på decani godtfinnande, och
sannolikt har man i regeln åtnöjt sig med hvad Linné 1768 ansåg
tillräckligt för en blifvande student, nämligen att han kunde explicera,
skrifva och någorlunda tala latin.
Jag kan ej neka mig nöjet att som prof på, huru lättvindigt det
kunde gå att blifva student, anföra följande exempel. 1765 i mars
1 Visserligen säger filsos. fakulteten 1744 (Bih. 3, s, 315), att decani
hafva »nästan alla år måst återsända några till sina förra läroställen»,
men juridiska fakultetens samtidigt fällda, mera sväfvande ord (anf. st.
s. 312), att »vid thenna kongl, academie har man ock exempel, att, en eller
annan yngling blifvit efter hållen examen ifrån academien återsänd».
torde komma sanningen närmare.
» Se Afd. 1, s. 677, not. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
