Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-594
dess krafter i anspråk. Hvarje blodfull student kände sig född att
där det behöfdes draga värjan, alla buro också värjor, och dessa sutto
tyvärr löst i skidan. Ett talande bevis på det sistnämda har man i det
dråp, som den nittonårige Olof Adlerberg 1723 begick på en Gustaf
Kalling, och som gjorde mycket väsen af sig, ej blott för den blodiga
utgången, utan därför att en adelsman där fick sätta till lifvet.
Tilldragelsen vittnar slående om, huru litet det behöfdes för den hetsiga
och stridslystna ungdomen att drabba samman, ty här hade ej någon
af cle så vanliga pokuleringarna gått före bataljen eller någon personlig
fiendskap legat under, som annars bidrager att förklara våldsamheten
vid uppträdena. Olyckan hade följande förlopp. Adlerberg och
Kalling spisade bägge ho3 e. o. professorn P. Castovius jämte åtskilbga
andra studenter, och om kvällen d. 30 mars 1723 hade Adlerberg, då
den något välplägade Kalling vid sin ankomst till måltiden befunnits
något illamående, tillåtit sig att raljera däröfver vid bordet. Mera
behöfdes ej för att det skulle komma till strid, när man lämnat
professorns bostad. På gården rusade Kalling på Adlerberg och gaf honom
några örfilar, den senare drog genast blankt, och bägge korsade värjor
i mörkret. Genast i början kom Adlerberg att ränna värjan genom
bröstet på Kalling, men så utomordentliga krafter besatt denne, en
äkta afkomling af Karl XII:s huggvärjor, att han därefter ej blott gaf
Adlerberg ett betänkligt hugg i hufvudet utan äfven slog honom till
marken och därpå hade nog styrka att, om ock med hjälp af en
kamrat, vandra de 180 steg, som skilde honom från hans hem, där den
tillkallade akademi fältskären Maellem endast hann konstatera, att såret
var dödande, innan Kalling inom en kvarts timme uppgaf andan.
Flera konsistorier höllos om saken, ocli den hänsköts slutligen under
hofrätten. Dess dom d. 4 november blef, att Adlerberg skulle erlägga
hel mansbot, förlika målsäganden, stånda uppenbar kyrkoplikt och
gå i tre års landsflykt. En säkerligen lofvande lefnadsbana fick
härmed sin knäck. Adlerberg återkom visserligen sedan till
fäderneslandet och ingick i kansliet, men avancerade ej längre än till e. o.
kanslist i inrikes civilexpeditionen och afled redan 1741.1
Det var visserligen ej ofta, som våldsamheterna inskränkte sig,
som i nyss nämda fall, till en slags duell, merendels drabbade flere i
hop, och stundom kom det till riktiga bataljer mellan hela nationer.
En dylik kalabalik, som inträffade 1724 mellan Ångermanlands och
Östgöta nationer, är med målande pensel tecknad af H. Scliück,2
1 Om denna dråphistoria se kons. till kanslern 16 april 1723 (Bih. 3,
n. 70) och do utdrag ur protokollen, som C. Eichhorn tryckt i sina
Svenska Studier 1, 1869, s. 208 ff.
2 Se hans arbete Ur gamla papper 4, 1899, s. 155—168; saken är ock
behandlad hos Falk, Östgöta nat. hist., s. 76—77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
