Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-596
300 d:o för Palmqvists förstörda kläder, 486 d:o till hans advokat
m. m.; härtill kommo ersättningar till öfriga misshandlade
ånger-manlänningar och böter för hemfridsbrott. Hertzman blef dessutom
dömd till relegation, de öfriga sluppo undan med blotta böter, två
erhöllo dock ett s. k. consilium abeundi, d. v. s. erinran, att de gjorde
väl i att så fort som möjligt aflägsna sig från universitetet.
Konsistorium fattade i anledning af hvad som nu händt d. 6 mars 1725 det
beslutet, att alla nationsinspektorer skulle förmana sina landskap att
afstå från nationskonventer och slika kollationer.
Man borde väl kunnat vänta, att unga teologie studerande icke
skulle anträffas bland de grasserande, men i denna krigiska tid lade
en i fjärran hägrande prästkappa inga hinder i vägen, för att man
i ungdomens dagar gick på krigsstråten; den ofvannämde vildsinte
Hertzman slutade ju i alla fall som prost i Eksjö. På samma sätt
finner man ock, att 1724 en Karl Heidenberg först dömts d. 16 dec.
jämte en kamrat till ett års relegation för öfvervåld mot
stadsvaktmästaren, och att därpå redan d. 22 i samma månad bägge dömts
till perpetuell relegation, emedan de brukat våldsamheter under
ar-resten i konungens häkte. Förgäfves hade kyrkoherden i Funbo
Olof Gallé lagt sig ut hos kanslern för Heidenberg, konsistoriet
kunde nämligen å sin sida upplysa, att teologiska fakulteten funnit
betänkhgt att släppa till prästämbetet den som i Upsala fört ett
sådant lefverne.1 1734 blef en upplänning Nils Beckman, som
studerade teologi och redan fått uppträda i predikstolen, ställd inför rätta
för ett ganska vildt upptåg. Han hade, innan ban gaf sig ut på
krigsstråten, aflagt sin svarta dräkt, pådragit en nattrock och därofvan
en kapprock, tagit på sig »en slokot hatt» och väpnat sig med en
hirschfängare, samt därpå i sällskap med några andra studenter
besökt flera krogar, öfverlastat sig med brännvin och slutligen i en
borgaregård, där drängar och skolgossar roade sig med dans,
tillställt ett slagsmål. Straffet, åtta dagars vatten och bröd, afkylde
honom ej mer än, att ban följande år vid ett nytt slagsmål sårade
flera personer och därpå dömdes till perpetuell relegation, som
dock följande år upphäfdes; slutet blef att mannen tog värfning.2
Det skjutande vid alla mer eller mindre högtidliga tillfällen,
som blifvit en sådan sed i Upsala, sedan gamle Olof Rudbeck invigt
studenterna i pyroteknikens ädla konst, hade icke aftagit i styrka,
och ingenting var ju att säga om de offentliga saluterna vid de aka-
1 Se kons. till kansler 6 sept. 1726. Heidenberg blef dock i alla fall
komminister, men lians lif blef ej bättre för det (se Upsala stifts
herdaminne 3, s. 98).
2 Se Lewenhaupt, Upl. nat. hist., s. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
