Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-600
till, att straffen blefvo rätt lindriga, bestående i 8 dagars vatten
ocb bröd för några, låga böter för andra. Kaebler, som begärt 2,000
dlr. kpt. för den alteration, bvari bans bustru ocb barn varit
försatta, och 816 för expenset, fick nöja sig med 500 daler.1
En icke ringa olägenhet för disciplinens handhafvande på ett
effektivt sätt låg däri, att Karl XI 23 jan. 1693 föreskrifvit, att
hofrätten ägde pröfva konsistoriets domar. Härigenom kunde den
disciplinära domsrätten blifva, om icke illusorisk, åtminstone ganska
verkningslös, i det att studenterna begagnade sig af lagstadgandet
för att besvära sig i hofrätten, draga ut på tiden med saken och själfva
i god tid söka slingra sig undan straffet. Behofvet af rättelse häruti
var ögonskenlig, då den disciplinära domsrätten till sin natur fordrar
ett snabbt afgörande och en större latitud för domaren. Det blef
emellertid icke konsistoriet, utan uppfostringskommissionen som
fäste regeringens uppmärksamhet på denna olägenhet. Hon gick
in d. 16 dec. 1749 till K. Maj:t och erinrade, att hänskjutandet till
hofrätten af universitetets brottmål vore så mycket onödigare, som
konstitutionerna endast i fråga om lifssaker talade därom;
förfarandet vore ock olämpligt, ty konsistoriet stode i samma förhållande
till studenterna som föräldrar till barn, och behandlingen borde
i bägge fallen vara likartad; härtill komme att studenterna betjänte
sig af nuvarande processförfarande till att öfverskyla sina fel. På
grund häraf föreslog kommissionen, att de brott, som begingos af
studenterna inom den privilegierade sexmilsgränsen, vare sig saken rörde
dem själfva eller andra voro däri inblandade, skulle (tjufnad,
hordom, lönskaläger och sådana grofva brottmål, som
rättegångsbalken 25: 5 uppräknar, undantagna) jämte allt som hörde till
akademiska disciplinen »summario processu» afgöras af konsistoriet, och
detta därtill äga frihet att efter omständigheterna fälla till andra
straff än de som voro i lagen utsatta; slutligen skulle vad i dylika
fall gå till kanslern och icke till hofrätten, och detta inom 15 dagar.
K. Maj:t fann förslaget godt och fastställde det att gälla tills vidare,
intill dess nya konstitutioner kunne utarbetas och fastslås.3
Om konsistoriet icke kunnat göra sin auktoritet tillräckligt
respekterad hos ungdomen och så förekomma en hop själfsvåld,
äfvensom om det vid utöfvandet af sin domsrätt mer än en gång
felat genom öfverdrifven långsamhet i rannsakningen, har det dock
icke lagt fingrarne emellan vid bestraffningarna, hvilket man bäst
kan se däraf, att högre instans ej sällan funnit skäl att lindra dess
1 Kons. dom 13 april 1748. Jfr Fries anf. st. och Gustafson, Gotl.
nat. hist., s. 60.
3 K. Maj :ts bref 4 mars 1750 (Bih. 4, n. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
